Nu är det sen nyårsaftonskväll och jag sitter på jobbet och killarna har det lugnt och skönt ensamma hemma.

När familjen och våra gäster stuckit iväg för att titta på fyrverkerier och för att fira det nya året så passade vi på att ha lite golvtid. Väl tillbaka i buren igen så funderade jag på hur jag skulle få dem intresserade av att hoppa upp på sin hylla. Jag la ett par bitar röd paprika på ett fat och svepte förbi nosarna på dem för att sedan ställa upp fatet på hyllan. Röd paprika är nog en favorit för de blev så upphetsade att de klapprade tänder medans de sniffade runt för att hitta godsakerna!

Båda två ställde sig upp mot hylltaket och sträckte på sig för att nå, men ingen av dem tog sig upp för egen maskin. Det behövs nog en tegelsten eller något för att den delen av buren skall bli använd. Det får bli nästa grej att skriva upp på inköpslistan. Där står redan stadigare matskål uppskriven plus en kattlåda att ha spån i som toalett under golvtid.

Jag hade för mig att jag läst att någon använt en glasslåda som golvtoa, men jag konstaterade snabbt att det nog var i vägningssammanhang för det fanns minsann inget svängrum kvar när det befann sig ett styck marsvinskille i! ;-)

Just det! En digital hushållsvåg för marsvinsvägning skall upp på inköpslistan också!

Gott nytt år på er önskar Dumle, Kola och Marie!

Idag satte barnen ner killarna på en fleecefilt mellan sig i soffan. Det var bara för läskigt tyckte Dumle och skakade så det brummade i soffan. När A tog upp honom i sitt knä igen så slutade han skaka. Sedan kom Kola fram till dem och buffade på Dumle och "bet" honom lite i benet. Det såg ut som om han sa; "Kom kompis! Det finns inget farligt här." Då gick Dumle ner till Kola i soffan på egen hand och började traska runt och nosa.

Det är så häftigt att se hur tuffa Kola tar hand om och guidar sin kompis!!!

Jag tror att det är jättebra att lite rastlösa lillebror är den som mest dras mot Kola och att storasyster som är så omhändertagande har fastnat för Dumle. De passar verkligen varandras personligheter hur bra som helst!

Vi var och köpte en gnagarhage idag för att skärma av köket så killarna kan ha lite friare golvtid. De blir modigare och modigare hela tiden. Snart är det nog fullt ös här på köksgolvet skall ni se! :-)

Det här med lugn och ro i början är lite svårt här hemma just nu. Vi har besök från Slovenien och alla som varit lite söderut kan nog intyga att diskussionen är bullrig och högljudd och pepprad med glada skratt, och naturligtvis är det i köket man håller till. Fast killarna kilar omkring i sin bur och äter och har sig, så de verkar inte ha så ont av det.

I morse när jag snyggade till lite i buren och la in ett stort fång nytt hö så kom det ett för mig nytt marsvinsljud ur Dumle. Det liksom kluckade lite svagt om honom när han bökade runt och letade efter de godaste nya höstråna. Det lät jättemysigt!

Det är verkligen underhållning att sitta och titta på de små liven. Jag förstår full ut uttrycket "marsvins-TV". Jag har lite svårt att slita mig... ;-)

Ikväll vågade även Dumle ta emot något ätbart från famnen. Två små persiljekvistar var det som fick honom på fall. Likadana kvistar som de han behandlade som osynliga igår.

1. Parallellgos

2. Dumle äter hö

3. Det var viss något ätbart här uppe också!

När vi vaknade så var killarna fortfarande reserverade och höll sig i sina fack. Sedan kom min svägerska och kusin M som har marsvinet Bobo. De sa att det nog var lika bra att ta upp dem en stund och klappa dem för att visa att det inte är något farligt här. Det visade sig vara ett bra tips för efter lite klapp i knät och en stund på en filt på köksgolvet så var de inte längre rädda för att röra sig i buren även om det var någon i närheten.

Kartongröret som vi fick bilderna vi gav bort i julklapp i visade sig vara en jättehit! Det kunde man både leka tittut med och gömma sig i om det hände något läskigt. Sedan är det ju en finfin expressväg från huset till toahörnan också. Mycket uppskattat! Fast det skall nog ganska så snart ersättas med ett plastdito eftersom båda killarna verkar tycka det är trevligt att gnaga på.

De har börjat låta lite nu också. De snackar med varandra i buren och Kola kuttrade lite när han satt i J:s knä och blev klappad. Han vågar även ta emot godsaker i famnen. Dumle är däremot knäpptyst i knät än så länge och det vi erbjuder honom från handen verkar han tro innehålla gift, men han slickade A lite på armen under en lugn och mysig kelstund.

Och så lite bilder:

1. Kola äter hö

2. Skall jag våga ta gurkbiten? säger Dumle

3. Jaaa! Jag vågade!

4. Toaexpressen

Efter otålig väntan sedan julafton så var det äntligen dags att åka och hämta hem våra nya familjemedlemmar!

K och G hade stor förståelse för nyfikna barn (och vuxna med för den delen) så vi blev direkt slussad till rummet där marsvinen bodde. Där var de! Myosotis Dieudonné och Kastaniens Number Two. Det är deras "riktiga" namn, men hemma hos oss kommer de gå under namnen Dumle och Kola. De var ju till och med sötare än på bilderna!

Vi fick god fika och trevligt sällskap en stund och sedan var det dags att resa hemåt. Väl hemma så pyntade vi buren med godis för att sedan stoppa in killarna. Först Kola som sprang ett racervarv runt hela buren för att sedan parkera sig i det ena facket i huset/hyllan vi byggt åt dem. Stackars Dumle var så rädd så han stod fastfrusen mitt i buren där vi satt ner honom, så vi hjälpte honom att hitta till facket där hans kompis redan var. Tätt, tätt satt de blickstilla och visste inte vad de skulle tro.

Vi lämnade dem sedan ensamma hemma för att gå på ett födeldedagskalas. Det var kanske inte så dumt för då kunde de utan att behöva hålla koll på oss utforska sin nya bur och leta efter det som luktade gott.

Vi satt både en och två gånger under kalaset och undrade och de fortfarande satt där vi lämnade dem, så det var med spänning vi åkte hem för att titta till dem. De hade ätit av både vitkålen, paprikan, broccolin, moroten och grönkålen och det fanns till och med fotspår i fleecen i smådjursbädden vi köpt till dem. Men persiljan som vi satt fast med klädnypor i burgallret ovanför hyllan hade de inte vågat sig på. Killarna själva hade parkerat i varsitt fack och höll nu noga koll på de där nya människorna som kom hem.

Det var inte utan att jag drog en lättnadens suck över att de faktiskt hade vågat sig ut och till och med ätit. En hel del till på köpet! ;-)

Det skall nog bli bra det här!