Det bästa jag gjort för mig och mina marsvin är att skippa gallerburen och skaffa en öppen bokhyllebur.

Förutom den uppenbara fördelen med mer yta att röra sig på så slipper nu min röst när jag uppmärksammar dem på min närvaro bli sammankopplad med det metalliska ljudet av att jag öppnar gallerdörren. Inte allt för sällan så råkar man rucka på buren, d.v.s hela marsvinens värld, på kuppen också.

Nu kan jag börja varje kontakt med att med mjuk röst kalla på dem för att sedan sjunka ner på knä bredvid buren för att smeka lite eller klia på något skönt ställe. Då blir min röst kopplad till det positiva istället för det otäcka.

Det säger sig självt att det är mycket trevligare i ett bytesdjurs ögon med smek och kel jämfört med det där metalliska gallerljudet!

De är mycket mer tillgängliga också. Det blir betydligt fler möten per dag nu när jag inte behöver ta mig förbi gallret varje gång. :-)

Är det någon mer än jag som har upptäckt fördelarna med en större öppen bur?

"Fler hembyggen för marsvin!" ropar Dumle & Kola!!! :-D

Något som jag verkligen älskar är att skrota tillsammans med marsvinen på kvällarna. Oftast så sätter jag mig alldeles stilla nära buren och bara tittar på vad de håller på med. De äter lite, dricker lite, kollar omkring om de missat något smarrigt - allt medans de håller ett öga på vad jag tänker hitta på.

När de märker att jag tänker nöja mig med att bara finnas där nära så avtar aktiviteten långsamt. De går in och ut i husen medans de bestämmer sig för var de skall tillbringa den första sömnen för natten. Väljer varsin plats... tuggar eventuellt i sig en b-vitaminsplutt eller två...lägger sig med ett bakben lite skönt åt sidan... gäspar lite... ja, varvar ner helt enkelt.

Det är här som jag också blir påverkad. Jag känner hur musklerna slappnar av i kroppen... andningen bli lite långsammare... pulsen går ner... stressen rinner av. Vi kikar lite på varandra... jag känner mig som en medlem i flocken... accepterad...

Till slut är det någon som lägger ner huvudet i spånet... kanske till och med sluter ögonen... *mys*

Ibland funderar jag på vad mina killar hittar på när de är ensamma hemma. När man iakttar dem så brukar de för det mesta softa eller hålla koll på vad vi gör. De har ju människo-TV istället för marsvins-TV som vi har. Det gäller ju att hålla kollen så att man inte missar något som kan innebära nåt gott.

Idag satt jag i soffan i vardagsrummet och pratade i telefon med en av mina barndomsvänner. Helt plötsligt tappar jag focus i samtalet för jag hör en massa ljud från köket som jag inte känner igen. Det är ett himla liv och ungarna är ju i skolan så vad är det som låter?

Badom, badom, badom, badom , prassel, prassel... PRASSEL, badom, badom, badom... badom, badom, badom, badom, prassel, prassel... PRASSEL, badom, badom, badom...

Jag smyger mot köket och sneglar genom dörröppningen bort mellan väggen och köksbordet. Då ser jag hur Kola tar sats och rusar från ena änden av buren... badom, badom, badom, badom... och fullkomligt kastar sig in i hölådan... prassel, prassel... Rivstartar från hölådan... PRASSEL... och rusar bort i andra ändan av buren igen... badom, badom, badom... Sen om och om och om igen!

Jag kom visst på killarna mitt under dagens konditionspass!!! :-D