Spike & Co.

Alla inlägg under januari 2012

Av Marie - 26 januari 2012 14:50

Ni missar väl inte Agrias nya marsvinsblogg! Det är allas vår Eragons-Irene som fått äran att gästblogga där. Läs!!!


Själv satt jag och handmatade mina marsvin med ärtplättar idag. Allt för att få Daisy att slappna av i min närvaro... :-)


Vi har kommit så långt att hon inte gömmer sig under husen när jag kommer med frukost- och kvällsgrönsakerna längre, men mitt mål är att hon skall hänga över kanten som Hera och framför allt Linnea gör! :-)



 

Av Marie - 24 januari 2012 17:58

Jag har haft kvällsskiftet med att mata de tre nykastrerade hanarna på Eragons i ett par dagar. Det känns lite konstigt att vara där utan någon annan människa, men man är då rakt inte ensam.


Killarna tog emot CC:n med blandad entusiasm. Pappa Joe är den som känt sig minst "fräck" i sin återhämtning, men kämpa emot matning hade han kraft till så helt illa är det inte. Fine Terry var nog den som uppskattade CC:n mest och tuggade och smaskade. Han är väldigt förtjust i att bli smekt över öronen också, då åker ögonen nästan igen precis som de gjorde på Kola. *love* Ted, som är en talang i att spotta, uppskattade nog själva CC:n, men att få den i spruta tyckte han nog var lite kränkande. Då var myset i knät mycket bättre. :-)


Det händer mycket i storflocken skall ni veta. Någon som äter här, någon som vilar där och mitt emellan är det någon som försöker sig på små tjuvnyp med varierande resultat. Fast allra mest händer det hos de unga mammorna och deras döttrar! Det tuggas hö och leks jage... Hö är så himla mysigt att de små ibland får pop-ryck som om de rent av fått elektriska stötar, och då och då bara måste man ta en repa runt buren i ren och skär livsglädje!!! :-)


Det är väääldigt svårt att slita sig när man står och tittar på de små... Jag håller verkligen med Irene om att det är slöseri med att de skall vara i omplaceringen i den här ljuvliga livsfasen. Om vi har riktig tur så visar de sig snart odräktiga och kan ta med sig all denna glädje hem till en familj istället. Fram tills dess får ni titta på den här lilla filmen. Modiga lilla Cynthia Keener kommer verkligen glädja sin framtida familj! :-)



 

Av Marie - 20 januari 2012 10:42

 

Efter lite fredligt vitkålsknaprande börjar Daisy galoppera omkring på köksgolvet vilket triggar Hera att springa efter och försöka dominera lite, men hon orkar ärligt talat inte riktigt springa ikapp så det rinner ut i sanden. ;-)


Medans Linnea fortfarande tuggar vitkål går de båda andra två in i buren för lite gemensamt bökande under fleecebäddarna där för att sedan gå ut och knapra lite mer vitkål. Linneas enda reaktion är ett förnärmat pip och en sidospark med bakbenet då en av de andra kommer lite för nära.


Daisy har helt klart fört med sig både liv och glädje till mina ganska bekväma damer. Jag har till och med sett Linnea poppa en gång och jag tror inte jag sett henne göra det tidigare. Glädjerusningar kan jag erinra mig, men inga popcornhopp...


Den stora skillnaden mellan att ha två och tre marsvin är att när de är två så vet de praktiskt taget hela tiden vad den andra gör. När de är tre så måste de först kolla in vad den ena gör och sen den andra och så fortsätter det så fram och tillbaka. De är sååå roliga!!! :-)



Av Marie - 18 januari 2012 20:50

Det är ju väldigt mycket fart på Hera och Daisy och det visar sig som sagt på vikten också. Eftersom Daisy inte visat sig överdrivet intresserad av grönsakerna så har jag bestämt mig för att ta henne åt sidan lite när jag serverar dem på kvällen, så nu äter hon kvällsmat på spisen. Jag köpte med mig en liten fänkål från affären för att se om det föll damerna på läppen, och oj vad det gjorde det! Varenda smula försvann! Lite morot stod på menyn också.


Fänkål, ja tack!  


När jag kom hem från jobbet och släppte ut marsvinen på golvet så blev Daisy jätteglad! Lite små-pop sen gjorde hon en Hera... fast i turbofart! Se själva... :-) Tyvärr så tryckte jag av precis när hon började bocka igen.



Daisy har tappat ca 100 gram på en och en halv vecka, men hon verkar som sagt inte fara illa av det, tvärt om. Irene har berättat att marsvin som fått lite väl kraftig mat kan bli dämpade och sega och att de när de börjar bli lite lättare ofta blir väldigt aktiva och glada. Jag hoppas att så är fallet här.
 

Ikväll var det gul paprika och sockerärter som stod på menyn. Det är nog bara för mig att acceptera att inget av mina nuvarande marsvin har särskilt mycket till övers för sockerärterna. Annat var det med Kola. Åh, så gott han tyckte det var!


Kolas 3-årsdag


Den gula paprikan är populär, men efter en liten stund började Daisy sniffa i luften och satte fart mot förpackningen med babyplommontomater. Jag sköljde av en som jag erbjöd henne och det var en favorit minsann! :-)



 

God natt!

Av Marie - 17 januari 2012 09:18

Tänk att det alltid är lika roligt att se marsvinens entusiasm och nyfikenhet varenda gång de fått rent och fint! Här är från i lördags. Innan hade jag möblerat med hyllor i kortändorna och tre Biltemapallar med hö över i mitten för att det inte skulle bli några ställen där någon kunde bli trängd. Det är inga direkta återvändgränder nu heller men lite mer utmanande med höet i ena änden.



 



I början så jagade Daisy både Hera och Linnea för glatta livet. Sedan verkade Hera och Daisy ha lite vapenvila medans Daisy gjorde rusningar och snodde den plats där Linnea suttit och Linnea genast flyttade på sig. Nu när Linnea verkar ha accepterat sin plats längst ner på skalan (utom när det serveras mat, då tillrättavisar hon självaste kung Carl Gustaf om det skulle visa sig nödvändigt!) så har hon det tämligen lugnt och skönt medans Hera och Daisy gruffar om vem som skall ligga i topp. I lördags var båda lika angelägna (som ni kunde se på filmen) medans det nu verkar som om Hera kanske börjar nöta ut Daisy.


Nu på morgonen har jag sett Daisy stå still ett par gånger när Hera försöker rida på henne, men vid ena tillfället stod Daisy i dörröppningen till buren och vid det andra mellan de båda tunnlarna, så det skulle kunna vara en sorts maktdemonstration genom att hindra Hera att ta sig fram. Kampen om vem som är envisast fortsätter, och jag är övertygad om att det kommer pendla fram och tillbaka många gånger till innan de bestämt sig för vem som är högsta hönset! :-)


Lillmatte Amanda med lilla Daisy


Visst är mina rubinögon vackra utan blixt...

 

Här är en liten film från kvällsmaten igår. Daisy är inte överdrivet intresserad av grönsakerna faktiskt. Jag funderar lite på vilka hon är van vid och vilka hon föredrar. Jag skall fråga Irene om de skrev något om det vid inlämningen. Annars får jag PM:a gamla hussen och höra mig för. Linnea är nu den enda som står still i vikt. Daisy och Hera har tappat lika mycket sedan förra vägningen, men det förväntar jag mig att de tar igen så fort saker och ting lugnat ner sig. :-)
 


Såret Linnea hade i mungipan syns inte ett spår av längre. Det är fantastiskt vad bra deras läppar läker! Kola fick ett jack på en halv centimeter efter sammandrabbningen med Arvid, och även det var spårlöst borta. Hera däremot har ett ärr i läppen sedan hon och Linnea sattes ihop med Kola, men det läkte väldigt bra och ger henne lite Elviskaraktär. Jag skall se om jag lyckas fotografera det så ni får se. :-)
 

Av Marie - 14 januari 2012 18:00

Miss Daisy har fullt upp med sina kompisar så vi människor får stå tillbaka lite. Jag har haft uppe och vägt henne och klippt klorna plus kelat en liten stund, men fokus ligger på att Tjejligan skall komma fram till hur de skall ha det inbördes så att livet lugnar ner sig så fort som möjligt. Daisy vägde 1118 gr och hade en liten fettpuckel över nacken när hon kom in för omplacering och fem dagar senare så väger hon 1062 gr på min våg och fettet är nästan borta. Jag vet inte om de varit väldigt bekväma i sitt gamla hem eller om hon fått mer energirik kost där (pellets?) men hon verkar inte fara illa av viktminskningen. Hera och Linnea väger som vanligt.


Hera och Daisy har under fredagen praktiskt taget struntat i varandra vilket jag tolkar som att de är färdiga med den inbördes rangordningen nu. Eftersom Hera är den som kurrar omkring i slow-motion så är det nog hon som är bossen i buren. Daisy gör rusningar och gör anspråk på stället där Linnea befinner sig lite då och då medans Linnea springer undan, men det jagas inga åttor i buren längre. Jag tror att det är så det kommer bli till slut. Hera i topp, sen Daisy och sist Linnea. Det är för övrigt i den ordningen de går när de bildar "marsvinståg" genom köket också. :-)


Här är en liten film på när jag persiljemutar tjejerna ut ur buren för att med Hera och Linnea som draghjälp göra mig mindre farlig och rent av något positivt i Daisys ögon. Det är medvetet som jag är tyst i början för att sedan använda min röst när alla tre mumsar och njuter av persiljan. Jag inbillar mig att min röst då förknippas med det positiva. Visst är de söta ihop! :-)



Problemen som Linnea hade i slutet på filmen berodde på persilja som kilat sig fast mellan de övre framtänderna och hängde fast i en lång sträng ner i halsen på henne. Obehagligt, men inget som inte en Plackers kunde åtgärda. :-)


Anledningen till att det nästan bara blir filmer nuförtiden är att det blir så tråkiga foton i vintermörkret. Jag längtar efter att kunna fota en fin headerbild där inte Daisy får lysande röda blixtögon som marsvinet from hell! Missförstå min inte nu Eleni, röda ögon är fint men inte med blixt... ;-)


Här är förresten en bild på Mamma Roxy, Miss Daisy och hennes syskon när de är är knappt tre veckor gamla:


Mason, mamma Roxy, Rube och Miss Daisy Adair

Av Marie - 12 januari 2012 23:13

Jag fick en sån våldsam marsvinsanstinens igår kväll att jag SMS:ade Irene och frågade om det var OK att jag åkte och klappade lite på mina grisar efter jobbet (klockan 22:30!). "Nu? Ta hem dem!" blev svaret! *fniss*


Klart att jag skulle klampa in och väcka alla limpor bara för att JAG inte kunde hålla mig längre... ;-) Sagt och gjort. Jag blev lite förvånad över att Miss Daisy var den som var mest obekymrad i transportburen på vägen hem. Hera lekte struts och tryckte in huvudet under rumpan på Linnea som flyttade sig fram och tillbaka allt eftersom Daisy gick omkring och sniffade och grävde i fleecen.


Jag tog med lite av spånet i deras pallkrage för att det inte bara skulle lukta Hera och Linnea i buren. Varsin Biltemapall på mitten, hyllor i kortsidorna (så att det inte blev några stopp där någon kunde bli trängd) och massor med hö, sedan i med tjejerna. Jag försökte kollra bort dem lite med hackad Isbergssallad (Tacorester) och lite Oxbowpellets så de skulle ha något annat än varandra att tänka på en stund. Efter lite undersökande så börjar Daisy jaga skiten ur både Hera och Linnea! Och jag som gått och varit orolig för den "lilla"!!!


Ja, ja... Is i magen ska man ju ha i minst tre dygn så det var bara till att gå och lägga sig. De väckte mig inte under natten så det måste ju gått hyfsat i alla fall.


I förmiddags så gjorde jag en avskärmning av buren och köksbordsdelen av mina älskade kompostgaller (man kan ju trolla med knäna med dem!) där jag slängde ut diverse fleecegrejer och hackade grönsaker. Hon är väldigt försiktig Daisy, men hon är nyfiken på både mig och omgivningen och tvekar inte att gå i och ur buren alldeles själv efter ett par försök. Maktkampen pågår för fullt och Linnea har fått sig ett litet hugg i ena mungipan som jag får hålla koll på. Klämma ut lite var och på med Väteperoxid morgon och kväll. Det är mest Hera och Daisy som tampas. Linnea lägger sig gärna i en myskub och struntar i de andra. :-)


Jag har filmat lite men det får jag lägga upp i morgon eftersom det inte verkar gå att göra från mobilen (vet ni hur lång tid det tar att skriva detta!!! ;-) ) och barnen sover sött i rummen med datorer. :-)


God natt!


---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------


Haha!! Maken har somnat ifrån sin laptop så jag gör en kupp! Ni får se filmen i kväll (natt!) i alla fall. :-)



 

Av Marie - 10 januari 2012 08:53

Det är en sak att vi människor faller för ett litet marsvin och en helt annan att de marsvinen som redan finns hemma skall tycka likadant. Eftersom jag vet att Linnea och Hera är väldigt tuffa och har bestämda åsikter så valde vi det "lättaste" sättet att föra in en ny individ, att använda oss av en storflock!


Uppdrag: Flytta in Merlin och hans tjejer (Fanny, Miss Daisy Adair och Tilda) plus mina i flocken, för att på så sätt ta bort en del av makten från Hera och Linnea. Om vi bara sätter in Miss Daisy till dem får de mycket att säga till om, medans de nu kommer i numerärt underläge.


I lördags fick Clark, som är en ganska mesig kastrat, flytta till de unga mammorna och deras bebisar medans Merlin och Tilda fick flytta in i storflocken.


Tilda hälsar på Lotta


De fick söndagen på sig att acklimatisera sig och igår tog jag med mig Hera och Linnea för nästa steg. Miss Daisy Adair och Linnea blev släppta i flocken med ganska korta mellanrum, medans Hera fick hålla Fanny sällskap. 


Ignorerande Hera och nyfiken Fanny


Linnea visade sig vara brunstig och hade av den anledningen lite extra nerver i kroppen och tilldrog sig mer, inte allt för önskat, intresse.


Linnea längst bort i hörnet och många sniffande nosar åt hennes håll

 

"Oh, nu blev det läskigt!" säger Linnea om Hilda och Merlin

 

Miss Daisy glider lite undvikande runt och känner sig för

 

Mycket god mat som distraktion

 

 

 

Linnea som uppburrad Teddy-wannabe, Saga backar minsann inte!

 

När det gått en stund och Linnea puffat och gruffat och gjort kobraattacker lite här och var tyckte Merlin att det räckte. Han sökte upp Linnea som dragit sig tillbaka till ett hörn och utförde lite "manlig magi" för att sedan klassiskt däcka under en fotpall. ;-)

 

En betydligt lugnare, och mindre fluffig, Linnea som fått lite rastlös energi ur kroppen

 

En Merlin som vilar efter sin två-sekunders-insats (de är inga maratonälskare de här marsvinen! ;-) )

 

Till sist fick även Fanny och Hera sälla sig till skaran. Hera lunkade omkring i utkanten och ignorerade surt alla andra (jag vet inget annat marsvin som kan se så grinig ut som Hera!).

 

 

Efter ett tag blev det dags för mig att åka hem. En timme senare ringer en skrattade Irene och frågar om jag är säker på att Linnea är bossen för Hera hade piskat upp stackare Ester så örat var alldeles sargat och blödande. Sedan gav hon sig på Merlin också, men han gav sig inte till skillnad från Ester. Nu får han bekänna färg minsann, kastraten!


Idag på morgonen ringer en, även idag, skrattande Irene och talar om att Hera ligger mitt i höhögen i hörnet, som hon verkar ha mutat in, medans Linnea står över henne och motar bort de andra. Merlin ligger, typiskt marsvinshanigt, i centrum med full koll och övriga flocken trycker längs väggarna.


Irene tänker sätta mina tre och kastraten för sig själva idag. Merlin har visat var skåpet skall stå och kommer hålla ordning på tjejerna. Förhoppningsvis får jag hem dem på fredag! :-)

Presentation

Fråga mig

11 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16
17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2012 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards