Eftersom lilla Amorina verkar ha fått en egen liten fanclub i fb-gruppen så tänkte jag bjuda på lite info och bildfrossa här i bloggen.

Amorina är 8 månader gammal och har bott ihop med en okastrerad kille. Han är iofs 3 månader yngre än Amorina plus att hon hade lång päls att forcera, men för att vara säker på att det inte blir bebisar hemma hos den som adopterar henne från Eragons så är vi jourhem tills vi vet att hon inte är dräktig eller tills eventuella bebisar är avvanda.

   Det är växande päls på den här lilla damen

För att Amorina skall kunna se lite bättre och slippa kissig och tovig päls så skalade jag av det mesta med trimmern. De är kanske inte så jättefina just den första veckan, men de flesta marsvin visar så tydligt hur skönt de tycker det är utan pälsen att det får vara värt det. ;-) Sen måste det ju vara mycket lättare för eventuella bebisar att hitta tuttarna med kortare päls också. Hur som helst så växer pälsen ut väldigt fort. De sista bildena här nere är tagna bara fem veckor efter klipptillfället...

 Skalad rumplimpa

Amorina är en charmig liten tjej som gillar att vara "on the top". Hon sitter gärna högst uppe på hö-högen eller uppe på ett hus och spanar.

  Ser ni budskapet i ögonen? "Visst vill DU adoptera MIG!" ;-)

Som så många andra marsvin så levde Amorina och hennes pojkvän i en alldeles för liten bur. Jag hade tagit med mig min transport som är snäppet större en den för singelkatter att hämta dem i och blev lite ställd när jag insåg att den och deras bur hade så gott som samma mått! (transporten mäter 30*50 cm och är 40 cm hög) Det måste ha varit en fågelbur!!!

Resultatet av den lilla boytan var att det 7 månader unga lilla marsvinet hade fått hemska tassar. Jag upptäckte det inte förrän hon bott här i tre veckor (se "före" på bilden nedan) så jag vågar inte tänka på hur de såg ut i allra första början. Efter 14 dagar med mycket mer yta att röra sig på och smörjning av tassarna så är de jättefina. Stillasittande är INTE bra för pigga små limpor på många sätt...

  En liten bonusbild från tassfotograeringen <3

Japp! Det var det hela. Är det någon som är sugen på en liten Amorina tro? :-)

 Här har jag friserat pälsen på huvudet lite igen. Det är mycket mysigare att kunna ha ögonkontakt...<3

Det vackraste marsvinet i mannaminne har vandrat över regnbågsbron...

Sov i ro min älskade Linnea <3

P.S Oliver lever och mår väl i ett "för-alltid-hem" som han flyttade till i juni.

Daisy är mitt lilla Göran Kropp-marsvin här hemma. Jag hinner knappt öppna burdörren förren hon är inne i vardagsrummet och ser sig omkring och hälsar på de andra grisarna som bor där. Det är allt en hel del av mamma Roxy i henne. :-)

Idag har hon varit och utforskat både hallen och Jonatans rum förutom vardagsrummet...

...och tror ni inte att lille fegisen Spike vågade sig på en runda idag också! Han som annars brukar vanka fram och tillbaka i köket i väntan på att Daisy skall återvända. Väl i vardagsrummet så hittade han snabbt bort till Oliver, Hera och Linneas bur där killarna hade "symaskinsutmaning" (ivrigt tandhackande) genom gallret. :-)

Vår stora gallerbur här hemma har lite väl djup burbotten för att marsvinen skall nå upp riktigt till vattenflaskan. Då uppstod behovet av något som marsvinen kunde stå på. I bästa Kajsa Varg-anda så började jag leta efter något jag hade hemma. Två ursköljda och torkade mjölkpaket, en bra tejp och ett par vattenfyllda Petflaskor som tyngder blev resultatet.

När jag fått till en bra plattform så tejpade jag på ett lager fleece av tre anledningar (Tejpa bara på undersidan!). För det första så blir det mycket finare, sedan blir den inte så hal att stå på och så blir den inte tuggad på heller.

Så här ser det ut i buren nu...

Sedan hittade marsvinen en alldeles egen funktion också. Om man står på den vid matning och tiggeri så är man ju den som kommer närmast det goda! :-)

Jodå, det går bra för den lille killen.

Huggreflexen är lysande och är man inte mer besvärad än att man ägnar mycket tid åt att ropa och spana efter kompisar plus att sätta igång alla de andra marsvinen i mat-tiggeri i tid och otid, så har man nog inte det allt för svårt! ;-)

Vi har en liten nykastrerad kille på besök hemma hos oss. Han är inte så gammal så jag misstänker att återhämtningen kommer att bli "á la myggbett", men vi kör med lite stödmatning för säkerhets skull de första dagarna. Han är bra mycket sprattligare än något av mina marsvin någonsin varit så det gäller att vara fullt uppmärksam och beredd på oväntade kamikazehopp rakt ut i luften hela tiden. :-)

Natten har gått bra med minst tre kisspölar och en hel massa bajs plus att han väger två gram mer än igår kväll. Det känns bra. När man har hand om eftervården av en kastrerad kille så är det bra att låta dem gå på handduk (byt morgon och kväll) i början av två anledningar. För det första så unviker man att få in spån och skräp i såren och för det andra så är det lättare att hålla koll på kisseriet.

Nattens kiss- och bajsskörd

Efter morgonens stödmatning så blev det lite gurkmuta och sängmys med Lillmatten under tiden jag bytte till ren handduk i buren. <3

Morgonmys

Eftersom de skall hålla sig så stilla som möjligt i början efter en kastrering så har jag spärrat av större delen av vår sjukbur. Vi har extremt varmt hemma i vår lägenhet, men om man inte har så varmt hemma så kan det vara bra att ha en varmvattenflaska åt dem att mysa intill så att de är varma och goa.

Ett hus, hö, vatten och en mutgrönsak och lite extra gott att äta är bra. Lite andra marsvin i närheten att lyssna på så man inte känner sig så ensam sitter också fint.

Nu skall människorna få sig lite lunch, sedan är det dags för en vägning och stödmatning igen.

Jag mår faktist ganska bra...