Tänk att det var ett helt år sedan vi med pirr i magen åkte till Dalsland för att hämta hem våra små grisar. Det enda jag kunde om marsvin var det jag hade läst mig till på nätet, men jag har så länge jag kan minnas velat ha en liten limpa och nu skulle vi ju faktiskt få två! Att det sedan var julklappar till barnen, ja, det lyckades jag snart förtränga... ;-)

Det har hänt en hel del under det här året, men det som först dyker upp i huvudet är tacksamhet över att fått lära känna våra små killar. Jag kunde aldrig ana att de skulle vara så stora personligheter och de satte genast igång att uppfostra oss människor i hur de ville ha det i livet. Det har varit fantastiskt att få följa när Kola hjälpte Dumle att hitta sin plast och visade honom att allt faktiskt inte var livsfarligt. Det känns som om båda killarna har hittat sin plats i familjen och de verkar faktiskt trivas lika bra med oss som vi med dem. :-)

Jag sitter just nu på jobbet (och kommer så göra fram till sju i kväll) och övriga människofamiljen är på landet, så killarna får roa sig själva under dagen. Men i kväll... då skall vi ha grönkålskalas!

God fortsättning på Er!