Vi skall ha en gäst boende hemma hos oss ett tag. Han är fyra år gammal och heter Ziggy. Han har haft en kompis som dog och skall få en ny så småningom. Fram tills dess får han bo så han kan se Dumle och Kola. Bättre än ingen marsvinskompis alls...

Längst bort i hörnet i hö-högen ser ni något mörkt. Jag vill inte skrämma honom så här första kvällen så jag fotograferar från långt håll utan blixt.

Jag satte ner honom i "Bobo-buren" och han sprang genast in i höet och gömde sig. Det dröjde inte många minuter innan han snappade åt sig en liten gurkbit och började tugga. Jag gav Dumle och Kola sina kvällsmorotsbitar och Ziggy fick såklart också en. Även den blev snabbt indragen i hö-högen.

Det går att skönja ett blankt litet öga när han snappar åt sig morotsbiten.

Det blir lugn och ro i köket och allt som hörs är knastret när alla tre killarna biter av munsbitar från moroten sedan tuggar dem i sig.

Vem är hon egentligen männsikan som sitter där?

Ziggy har fanstastiskt vacker färg på sin päls. Alldeles mörk och glansig golden agouti är han. Min absoluta favoritfärg faktiskt. En liten söt crest har han i pannan också.

Det är något som tuggar och prasslar i höet där borta. Marsvin luktar det också. Kan det vara kompisar tro?        

Det skall bli väldigt spännande att se vad det är för personlighet som döljer sig i den här vackra killen, och att se vad han tycker om Dumle och Kola och vad de tycker om honom.

Går det att se dem härifrån tro?

När jag öppnade luckan så vågade han komma fram och klättra upp med tassarna för att nå gurkbiten jag erbjöd honom. Söt-Ziggy!

P.S Inga egna marsvinskillar ignorerades under kvällen. Alla morots- och gurkbitar fördelades lika och rättvist. ;-) D.S