Jag har läst lite på olika forum det senaste. Jag är så förvånad över att så många människor tar så lätt på att föda upp marsvin.
Jag tycker att man skall lägga lika mycket eftertanke på att göra sin marsvinshona dräktig som man skulle göra om man skulle ta en kull valpar på sin tik eller ett föl på sitt sto. Har jag tillräckligt med kunskap om mitt djurs dräktighet? Har jag råd med veterinärvård om något skulle gå snett? Vad kan gå snett? Toxicos? Lethal whites? Sjukdomar kopplade till satiner?
Jag tror inte att det finns många föräldrar som skulle låta sina minderåriga barn ta kull efter kull på en hund eller en katt. Varför är marsvin annorlunda? Skrämmande...
Åsikter någon?
En liten bild på kontaktförsök mellan artgränserna. Vem är du? :-)
Flemming
6 januari 2011 12:23
Jag har alltid åsikter!
Marsvin är billiga i inköp…
Det anses vara ett djur för barn…
Dom vuxna bryr sig inte…
Djuren sitter i bur och behöver inte luftas, återigen behöver dom vuxna inte bry sig…
Ung och oförståndig…
Låt oss leka Mamma, pappa och barn…
Barbie är för dom yngre barnen…
Experimentlust…
Veterinärvård behövs ”aldrig” så bra som jag sköter mina grisar…
Många marsvinsägare har tydligen problem med självkänslan och söker då tröst i djuret, vilket ibland kan få förödande konsekvenser för marsvinen!
Listan kan bli lång, liksom ömma tår…
Andrea
7 januari 2011 16:03
Du har så rätt! Marsvinsungar i all ära, men det kan tillkomma komplikationer och dessutom finns det redan jättemånga hemlösa grisar i Sverige redan, det räcker som det är. Adoptera från omplaceringshem är den bästa lösningen tycker jag.
http://materiellt.blogg.se
Susanna
9 januari 2011 18:11
Ibland finns det uppfödare som försöker vända trenden. Jag vet en. Hon har höjt priset på ungarna, ser till att hitta ambitiösa köpare, använder alltid köpekontrakt och brukar sätta ut annons i samband med att hon sätter ihop paret. Kolla www.saphiras.se
http://lillvik.bloggplatsen.se
Eleni
12 januari 2011 18:56
Jag känner också till några guldkorn till uppfödare där ute, som brukar köpeavtal, och är oerhört noga med val av hem etc. Men problemet handlar nog mer om människor i allmänhet än om begreppet "uppfödare". Precis som du skriver rör det sig om att smådjur värdesätts väldigt lågt i samhället överlag, vilket banar för att föräldrar troligen inte protesterar som de skulle om det handlat om en hund när deras barn vill ha marsvinsungar. Ska man gå riktigt djupt i ämnet tror jag man får börja med att filosofera kring vårt samhälles sociala uppbyggnad av hierarki - dvs. skillnader. Vi dömer efter storlek, ras, färg, etnicitet, religion, kön, art etc. hela vårt system är utformat enligt en hierarki av skillnader. Vi blir varandras totala främlingar, och behandlar varandra därefter. Det finns massor att säga om detta men det här var väl att hålla sig kort.
http://www.wakuweb.cybersite.se
Marie
13 januari 2011 00:12
Susanna & Eleni: Det var "vanliga" marsvinsägare jag avsåg med mitt inlägg, jag var kanske inte tillräckligt tydlig med det.
Att på ett forum se en kommentar som "Varför skall du kastrera din hane? Du kan väl ta en kull efter honom, han är ju så söt!" eller "Ja, ja. Blir det ungar så blir det..." och att få läsa "Min hona är nog dräktig. Vad kul! Är det någon som vet hur lång tid det tar innan ungarna föds?"
Jag blir lite upprörd över att så många inte läser på och tar reda på så mycket som möjligt INNAN man tar en hemmakull för skoj skull. "Marsvinungar är ju så söta!" Jo, visserligen, men tänk om din älskade (förhoppningsvis) hona stryker med... och vad händer om det blir fem hanbebisar som inte blir sålda? "Jag har inte råd med en till bur just nu... så..." Man har du råd med veterinärbesök om något går snett?
Oj, nu eldar jag visst upp mig, men ni förstår vad jag menar, eller? *suck*
http://dumlekola.bloggagratis.se
Eleni
13 januari 2011 10:24
Jo jag förstår dig, och visst blit man less, jag håller med. Det var det jag menade med värdet på smådjur, att dem kan behandlas så hur som helst för att man inte ser dem ur ett likvärdigt perspektiv. Vilket i sig gör att empati och inlevelseförmåga i princip försvinner. Det är så tråkigt, och jag skulle vilja att man började införa någon sorts lektioner på låg/hög/mellan stadiet med fokus på djurs värde. Hur de ska behandlas och bemötas etc. I och för sig är ju inte människan ens så i sitt bemötande med andra människor och på vilket särr respekterar vår kultur överhuvudtaget naturen, som uteslutande ses som en resurs/produkt. Och där hamnar vi igen i ämnet om vårt hierarkiska samhälle...
http://www.wakuweb.cybersite.se
Julia
19 februari 2011 19:26
Håller helt med.
Jag är medlem på en sida som man får prata om alla möjliga djur.
Då var det en tjej på 12 år som var intresserad av att skaffa Marsvin och bad mig om råd vad dem ska äta och så.
Efter några frågor till frågade hon en fråga som fick mig att bli helt chockad.
Hon frågade " Tror du jag skulle kunna börja med Uppfödning "
Jag förstår inte, Hon skulle skaffa sina Första Marsvin.
http://kitos.bloggplatsen.se
karin
27 mars 2011 17:07
men hur lång tid tar det att ja få barn?