Det är kanske dags att presentera de tre små guldklimpar som finns kvar här hemma med mamma Ce'Nedra. Först ut har vi enda tjejen, lilla Zindra. Hon är söt, vit och fluffig med lite svart över och brunt under varje öga. Hon är pigg och framåt och den som är först ut att följa mamma på äventyr. Hon är också den som har minst tålamod med att vara upplyft än så länge och den som jag får vakta noga eftersom hen helt plötsligt kan ta kamikazeskutt rakt ut i luften. En riktig liten galenpanna! :-)

Sen har vi lillebror Zorro. Ja, har man svart mask och skall heta något på Z så är det faktiskt ett ganska givet namn. För övrig är han helt vit förutom en brun fläck i nacken och lika fluffig som sin syster. Zorro är den som mest hänger mamma i kjolarna. Världen kan vara lite otrygg och skall man få minsta chans att få tutta på mamma så gäller det att hålla sig nära när storasyskonen är nöjda. En försiktig liten general som ofta tar ögonkontakt. Det ser lite ut som han funderar på vad vi tvåbeningar är för några egentligen. Det är faktiskt risk för att man får sötchock av hans näpna uppsyn! <3

Sist ut har vi storebror Zingo. Han väger mest och är också hungrigast. När jag matade med välling de första dagarna så var det den här herren jag fick se upp med. Han körde nosen så hårt i skeden att jag var rädd att han skulle sticka ner näsborrarna också. Han var också den som inte tvekade att smaka på välling-kligröten första gången det severades. Mat jag delvis känner igen juh! :-) Zingo är lite lugnare och kanske något av en tjuren Ferdinand, men också den som nyfiket undersöker fleecetunneln jag sätter ner i buren med lite hopp och skutt i det mysiga. Han är också den av syskonen som sticker ut lite utseendemässigt med sin svartakropp, Paul-Stanley-stjärnan över vänstra ögat och ett kraftigt Groucho-Marx-ögonbryn över det högra. Stilig kille misann!

Det är så häftigt att det händer så mycket med dem varje dag. Igår var de lite långsammare och mer iakttagande, men idag när Skräck-Lovisa och Skåneskjutsaren Angelika var besök så är de som små kvicksilver som rinner iväg åt olika håll. De lär ge mig fullt upp innan det här jourandet är över. Det är jag övertygad om! :-) Tänk att de bara är fem dagar gamla! Det känns som om de funnits här hur länge som helst.

Här kan ni se Zingos tunnelhoppande och Zindra tar sig en liten plutt i slutet. De smakar redan på allt som mamma äter...

Här är också en liten snutt på gängets första lilla mini-golvtid och date med Spike & Co. Mååånga nyfikna nosar! <3