Tack alla fina människor för alla underbara kommentarer! <3

Det har varit en intensiv tid här hemma som började med att min nästan 94-årige farfar gick bort för två veckor sedan, att vi fick låta vår fina Kola somna in i måndags och att vi igår, på sonens 11-årsdag, var på farfars begravning.

Farfars begravning var väldigt vacker och leddes av en präst som höll en så fin ton. Att det var en kaprifol på kyrkobladet kändes helt rätt, för alltid när jag ser den blomman så tänker jag på min farfar och hans sambo vid deras sommarstuga i Bohuslän. På bladets sista sida stod det en dikt av Per Curman.

Det händer något med naturen

när en människa dör

Träden

som sett oss födas

stillnar och förtätas i sin grönska

De minns oss

i sina årsringar

Gräset

som böjt sig under våra fötter

reser sig

segervisst i sin tystnad

När en människa dör

flyttar hon in

i träden och gräset

Därför susar det alltid av liv

när vinden går genom träden

och får gräset att viska.

Så här fina var barnen igår:

Och nästa fredag blir dottern tonåring...