Under helgen så tappar Kola lite i vikt trots att han äter och får CC två gånger om dagen. I morse när jag kom hem från jobbet och skulle börja morgonproceduren med vägning, CC och Metacam så ser jag att Kola högra öga liksom poppat ut lite. Som om han fått rejäl fatty-eye över natten och att ögat pekar lite uppåt. Vikten hade ökat lite dock. Jag tolkar det som om han har något som tryckt på mer och mer och att trycket lättat lite och att det känns lite bättre nu när ögat flyttat på sig.

Det blev en brakfrukost nu på morgonen. Efter CC:n (och Metacamen då förstås) så sprang Kola och tjejerna runt fötterna på mig medans jag hackade en blandning av alla grönsaker vi hade hemma. Blomkålsblad, broccoli, gul paprika, morot, vitkål och persilja. Mumsigt! Alla tre smaskade glatt i sig för fulla muggar för att sedan gå in i buren och knapra på den nya hötussen.

Det kändes som det enda rätta att Kola skulle få somna in. Han har varit med om tillräcklig.

Hos veterinären fick Kola en spruta lugnande i nacken. Sedan släckte de ner ljuset och lämnade oss och vi matade honom med persilja i ett par minuter tills han inte orkade tugga mer utan la sig ner tyngre och tyngre. Då klappade vi honom i cresten som han gillade plus smekte hans öron. Det har alltid fått honom att blunda av njutning. När han inte hade några reflexer kvar fick han en överdos sömnmedel i buken. Sedan lämnade de oss ifred igen medans Kola andades långsammare och långsammare för att till sist sluta andas helt och hållet.

Jag kommer sakna Kola obeskrivligt! Han är den som från första början visat vägen i mitt liv med marsvin. En så viljestark och samtidigt mild individ som är så skicklig på att kommunicera över gränsen marsvin - människa tror jag inte man träffar på så många gånger i sitt liv. Han har verkligen samtalat med mig.

Det jag framför allt vill säga är tack! Tack för att vi fått ha dig hos oss...

Sov i ro lilla Älsklingen...