Efter otålig väntan sedan julafton så var det äntligen dags att åka och hämta hem våra nya familjemedlemmar!

K och G hade stor förståelse för nyfikna barn (och vuxna med för den delen) så vi blev direkt slussad till rummet där marsvinen bodde. Där var de! Myosotis Dieudonné och Kastaniens Number Two. Det är deras "riktiga" namn, men hemma hos oss kommer de gå under namnen Dumle och Kola. De var ju till och med sötare än på bilderna!

Vi fick god fika och trevligt sällskap en stund och sedan var det dags att resa hemåt. Väl hemma så pyntade vi buren med godis för att sedan stoppa in killarna. Först Kola som sprang ett racervarv runt hela buren för att sedan parkera sig i det ena facket i huset/hyllan vi byggt åt dem. Stackars Dumle var så rädd så han stod fastfrusen mitt i buren där vi satt ner honom, så vi hjälpte honom att hitta till facket där hans kompis redan var. Tätt, tätt satt de blickstilla och visste inte vad de skulle tro.

Vi lämnade dem sedan ensamma hemma för att gå på ett födeldedagskalas. Det var kanske inte så dumt för då kunde de utan att behöva hålla koll på oss utforska sin nya bur och leta efter det som luktade gott.

Vi satt både en och två gånger under kalaset och undrade och de fortfarande satt där vi lämnade dem, så det var med spänning vi åkte hem för att titta till dem. De hade ätit av både vitkålen, paprikan, broccolin, moroten och grönkålen och det fanns till och med fotspår i fleecen i smådjursbädden vi köpt till dem. Men persiljan som vi satt fast med klädnypor i burgallret ovanför hyllan hade de inte vågat sig på. Killarna själva hade parkerat i varsitt fack och höll nu noga koll på de där nya människorna som kom hem.

Det var inte utan att jag drog en lättnadens suck över att de faktiskt hade vågat sig ut och till och med ätit. En hel del till på köpet! ;-)

Det skall nog bli bra det här!