Suck! Nu är det Kolas "tur" att ha tandproblem.

Igår kväll innan jag skulle sticka till jobbet så tyckte jag att Kola såg lite burrig ut. Han var så stillsam och satt liksom upprätt och inte avslappnat och hängde lite med huvudet. Jag slängde ner en tuss hö för att se hur han reagerade och han sprang fram till tussen men kunde liksom inte bestämma sig för vilket strå han skulle ta. Till slut biter han av en timotejtopp och tuggar länge, länge. När de håller på och velar på det där viset så är det något som inte stämmer.

Idag så vägde jag honom och kunde konstatera att han tappat lite mer än 100 gram sedan jag vägde honom för tio dagar sedan. Jag gjorde iordning lite Critical Care för att se om han hade aptit eller inte och han bostavligen slängde i sig CC:n! När han fått i sig den och lite vatten med extra C-vitamin så la sig pälsen på honom och han kändes genast lite mer avslappnad.

Stor aptit och minskar i vikt. Det känns obehagligt välbekant. När jag tittar honom i munnen så ser jag att de övre framtänderna är något sneda. Jag ringde Blå Stjärnan och åkte sedan dit för att kolla tänderna. Fredag eftermiddag är ju inte det ultimata tillfället att söka upp veterinären så en sköterska tittade på honom och konstaterade att han hade bra allmäntillstånd, så hon rekommenderade mig att åka hem och fortsätta stödmata för att komma tillbaka i morgon bitti istället.

Kola får sitta i sjukburen tills i morgon så jag kan se hur det är med pluttstatusen. Jag antar att de tittar honom i munnen och att han får en tid för sövning och att rätta till tänderna på måndag. Det här kommer bli en helg med mycket uppmärksamhet och god (fast nyttig) mat för Kola. Han är trots 5½ år så det är inte självklart att han klarar en sövning, men att inte ens försöka känns inte som ett alternativ.

Nu ligger han ner och vilar avslappnar. Det känns bra!  

Håll tummarna för oss!