Ja, ni läste rätt... kvartetten har blivit två stycken duo.

Vi har haft det lite stökigt nu i början av 2013. Det började med att Spike och Daisy var på äverntyrssemester i omplaceringen. Det var kastratbrist och Spike skulle försöka få lite ordning på storflocken där. Daisy fick följa med för det var ju för hennes skull som Spike kom till oss från första början. Hon styrde med lite väl tuff tass innan Spike kom och blandade bort korten. Hera och Linnea hade det lugnt och skönt här hemma medans Spike ärligt talat inte gjorde något vidare jobb i omplaceringen. Han trivs tydligen bäst här hemma och blev lite för blyg där för att vara till någon egentlig nytta.

Någon vecka efter att Spike och Daisy kommit hem så ville inte Spike ha sina kvällsgrönsaker. Jag hade uppe honom, matade med CC och registrerade att han hade en mjuk plutt i rumpan. På morgonen efter så hade hade den mjuka plutten övergått till rinnande diarré och efter vad jag hört från vänner och läst mig till på nätet så kan plötslig diarré bero på coccidier, en parasit som många marsvin bär på och är opåverkade av tills de blir nedsatta av någon anledning eller utsätts för stress. Det har känts lite konstigt att det bara bryter ut på vissa individer och inte andra, men vi tycker oss ha hittat en gemensam faktor hos de flesta marsvin i bekantskapskretsen. Det verkar som om det i första hand är marsvinen med kaninbakgrund som drabbas! (Spike är en sådan)

Vi var och lämnade ett avföringsprov som visade sig krylla av coccidier och fick Bactrim mot detta. Efter ett och ett halvt dygn blev Spike jättedålig (trots stödmatning, extra vätska och C-vitamin) så jag fick lägga in honom på djursjukhuset där de kan ge honom vätska under huden mot uttorkningen. Det skall inte mycket till innan ett litet marsvin blir uttorkat vid diarré. Efter två dygn på sjukhus så fick vi hem en svag liten kille som fick sitta i egen bur tills hans pluttar var helt OK och han börjat äta ordentligt själv igen.

Under tiden som Spike var borta från buren så återupptog Daisy sitt tuffa styre över tanterna och då särskilt Linnea. Daisy har av någon anledning tagit det som sin uppgift att hålla Linnea på det som Daisy anser vara hennes plats.

Vi var och åkte skidor över sportlovet och morgonen efter vi kom hem så upptäcker jag att Linnea har en liten böld i ena kinden/mungipan. Eftersom den var såpass liten, hon inte minskat något i vikt och att hon hängde lika ivrigt som vanligt över burkanten efter mat så gav jag henne smärtstillande och väntade tills på måndagen med att boka en tid hos veterinären. Vi fick tid klockan 14 samma dag. Veterinären sederade Linnea lätt, tog bort sårskorpan på bölden (som visade sig ha spruckit under natten), tömde den och ordinerade tvätt med koksaltlösning och en salva jag skulle lägga i håligheten efter varje tvätt.

Daisy låter inte riktigt Linnea vara ifred och vill gärna vakta husen (vilket blir jobbigt eftersom Linnea bara flyttar sig till ett annat när hon blir bortkörd). Titt som tätt så fastnar de i låsta positioner med ansiktena nära varandra och huvudena lätt höjda. Inte helt avslappnat helt enkelt. Jag har velat fram och tillbaka. Altenativet att sära på kvartetten har inte känts roligt. Det var ju en flock jag ville ha. Men... det är ju inte min önskan som är det viktiga. Det är ju hur marsvinen mår som är huvudsaken.

Nu i kväll så satte jag Hera och Linnea, som är lite äldre och lugnare, i 120-buren och Spike och Daisy fick gå kvar i den lite större Billyhyllan. Det första Linnea gjorde var att lägga sig under ett hus och somna med stängda ögon medans Hera strosade omkring och undersökte buren lite smått. Daisy och Spike satte igång att äta hö för fulla muggar och Daisy tjattrade lite kokett varje gång hennes Spike kom nära. Det blev omedelbart lugn och harmoni i båda burarna. Skönt! Det var först då jag på riktigt insåg hur spänt det faktiskt hade varit innan.

Det är nog bara till att acceptera att Daisy fungerar bäst i par med sin käre Spike. Så länge som Hera finns kvar (båda tanterna fyller fem år i år) så är det inga problem, men om Hera går först så måste jag hitta en kompis till Linnea. Hera har Daisy konstig nog inget emot, så om Linnea går först så kan jag ju alltid försöka med en trio igen. Då har förhoppningsvis Daisy hunnit bli mycket äldre och klokare också. :-)

"Äntligen lugn och ro!" tänker Linnea strax innan hon tvärsomnar

 

Irene

23 februari 2013 07:32

<3

http://www.eragons.se

 

Lena Rössel

23 februari 2013 08:51

Tjejer :)

 

Anna

9 april 2013 10:36

Oj vad lättad jag blev över att det var marsvinens skilsmässa och inte din och M!

 

Marie

10 april 2013 13:35

:-D

http://dumlekola.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har lilla Kira äntligen flyttat hem till oss! :-)   Jag tog Spike med mig i transporten för att hon skulle känna sig lite tryggare på resan, sedan blev det vägning...   Stor...    ...och liten.    ...fotografering...   ...

Idag är Kira fyra veckor gammal och enligt Agria gammal nog att försäkras. Ett steg närmare flytt hem till oss!     Här är en bild från andra gången jag var och hälsade på lilla guldklimpen...     ...och här är en från tredje gången...

Hej. Jag heter Kira och är det senaste tillskottet till Spike & Co. Min mamma Freja kom in för omplacering på Eragons tillsammans med min pappa Simon.   Mamma Freja   Pappa Simon   Eftersom min pappa var okastrerad fick min mamma st...

Den här tjejen... ...kommer om sex veckor... ...bli gladare än ärtplättsglad... ...för då kommer den här tjejen... ...vara sex veckor gammal och få flytta hem till oss och bli en riktig bus- och sprallkompis. Det är efterlängtat! ...