Rovdjuret i bakgrunden fick jag hålla ett extra öga på. Vår lilla aktivitet klassades visst som buffé...  

Vi passar nu kusin M:s marsvin Beli och Lakritz. Beli betyder vit på slovenska och uttalas som Bailey på deras dialekt.

Attans vad svårt det är att fotografera ett vitt och ett svart marsvin tillsammans!

Först fick jag till ett som blev bra på Beli, men då blev Lakritz så mörk och oskarp att han nästan förvann...

...sedan fick jag till ett där Lakritz blev lagom ljus, men då blev Beli bara ett vitt blurr.

När jag väl fick till en hyfsad kompromiss, ja, då kisar Beli såklart! (Rödögda marsvin är mer ljuskänsliga än mörkögda.)

Vid 41:a försöket fick jag äntligen till en bild som jag tycker gör dem båda rättvisa tillsammans. Tur att vi har digitalkamera! ;-)

1133 gr Beli och 1322 gr Lakritz  

Vi har varit på landet och haft det skönt i en vecka. Vi har försökt att stoppa in så mycket sol, bad och betande som vi bara kan! :-)

Den som är fegast ute av de tre är lite otippat Linnea. När alla de små barnen kommer och vill hälsa så är det hon som rusar in i transporten och tränger sig in bakom Hera (Det är bara hon som också befinner sig där inne då och då. Kola är för upptagen med att beta.) som för att säga "Ät henne först!!!".

Fast det är klart... om vi tittar på oss människor så är det väl de som är mest osäkra som upplevs som bossiga, väsniga och aggressiva. Varför skulle det vara annorlunda med marsvin?

Men om det erbjuds något extra smarrigt så vågar sig även Linnea på att visa sig till slut. :-)

Hera är helt klart det av våra marsvin som är mest fotogenique. Jag tror att det beror på att hon är den av dem som hela tiden följer oss med blicken för att inte missa minsta lilla tecken på att det är något ätbart i faggorna. Om hon tror att det är så kommer hon genast fram och tigger.

Linnea tigger också mycket och högljutt, men ofta från en mer bakre position tills hon helt och fullt bekräftat att det är godsaker på gång.

Anledningen till att det är lätt att få bilder på Kola beror på att han sturntar i vad vi har för oss. Jag har gott om tid att hitta den mest fördelaktiga vinkeln utan att han ändrar på det han gör mer än att hålla ögonen på mig. Tror han att jag har något gott med mig blir det däremot väldiga närbilder och suddnosar eftersom han då kommer fram.

Har ni något mer av det där goda?  

Här ser man vecket i framkant på Kolas öra. Jag är sååå tacksam för det, för annars hade han inte bott hos oss utan varit avelshings istället...  

Bonusbild hemifrån  

Något som vi utnyttjar till fullo när vi är på landet är det fina Furulundbadet som har fri entré och drivs av Halmstad Kommun. Där håller vi till även när det regnar och den största fördelen är att det är så smidigt att duscha av sig i deras omklädningsrum. Då slipper vi elda för varmvatten, köa och ånga igen vårt egna minimala och omoderna badrum.

Att mina barn troligvis har några gener fisk i sig och älskar att busa i vatten (den enda gång de är 110% sams) gör inte ont det heller! ;-)

Åh, vad många fina marsvin (24!) och trevliga människor som träffats i dagarna två! :-)

Här är några av favoritbilderna från igår...

Puma, Mette-Marit-rumpa & Linnea  

Puma, Mette-Marit-nos, Widow & Linnea  

Noelle  

Randen  

Kola, Hera & Linnea  

Bosse  

Niña

Johanna-rumpa, Polly & Fiffiluringen  

Mette-Marit  

Lykke  

Kid  

Hera  

Kid & Johanna  

Nu har Maffian presenterat alla fruarna, så nu borde det vara fritt fram med bilder på de andra två också. :-)

Först ut har vi en förnärmad Vilda som nyss blivit luktad i baken av Falcor. Rikligt med kiss-strålar blev betyget för detta infall...

Hur vååågar du!!!

Sen har vi den stora, mysiga Vallmo också. En trygg tjej som gärna tog emot en gurkbit eller två från nya hussen och matten...

Falcor passar på att undersöka lite när Vallmo har uppmärksamheten på annat håll

Fin!

Kola hälsar att han är lite avundsjuk eftersom han endast har hälften så många fruar. Tyvärr, Kola, så blir det för trångt med fler... annars hade inte den här matten varit särskilt svårövertalad är jag rädd. Det här med marsvin är fasligt beroendeframkallande. Eller hur...? :-)

...eller, ja, Falcor är det ju han heter! ;-)

Jag kunde verkligen inte hålla mig utan tog reda på Falcors mattes mobilnummer och frågade hur det hade gått för dem med kastreringen och allt. Naturligtvis hade jag ju en baktanke med mitt samtal också, för det är ju inte så väldigt många tillfällen man får att träffa Lule-kändisar i Göteborg!

Falcor har varit lite deppig i några dagar (vilket man kan förstå), men nu har magen kommit igång ordentligt och han känner sig lite mer som sig själv. Otroligt stiligt är han minsann, den fine killen! :-)

Det var väldigt trevligt att träffa både matten och hussen och alla de små fyrbenta, för det visade sig att Falcors fina fruar var där också.

Chili och gurktjuven Flinga

Eventuella andra fruar får Maffian presentera själva när de kommer hem.

Falcor

Jag ser verkligen fram emot att få läsa om den nya marsvinsfamiljens liv i framtiden! :-)

Om jag hade ett marsvinsrum så skulle jag tapetsera med någon av de här fototapeterna:

high-grass green-grass-with-dew summer-landscape-with-river lonely-tree green-meadow sunny-summer-day autumn-landscape-1 beautiful-sunset-over-a-rural-meadow two-trees-in-an-open-field birch-forest green-leaf glowing-leaves leaves

:-)

Lilla Selma har blivit en ängel...

Många kramar till Anna, Julgrisen och de andra från oss... <3