Vi har haft lite drama här i kväll. När jag badade Arvid så upptäcker jag plötsligt att han blöder från en klo på ena baktassen. Troligtvis har han fastnat med klon i "proppen" i vasken vid något tillfälle utan att jag märkte det. Det var lite svårt att se var blodet kommer ifrån, men det är antingen från toppen eller klofästet. "Jag släpper ner dem i campinghagen och tittar efter om det slutat blöda om en stund", tänkte jag. Sen fotograferade jag och snickrade ihop föregående blogginlägg.

Efter det kom jag på att jag skulle kolla Arvids klo och kikar in i röret där jag såg honom senast. Ingen Arvid men däremot en hel massa rött spån! Shit, tänkte jag och letade upp Arvid i ett annat hus. Mycket rött spån där med! Och jag som inte köpt någon alun ännu!!!

Min första tanke var den äldre mannen som bor tvärs över svalen, men där var ingen hemma. Jag ringde brorsan och min pappa, men de obildade typerna visste inte ens vad alun var för något! Sen ringde jag Blå Stjärnans jourtelefon och fick ett litet husmorstips. Nu har klon blött i minst två timmar! Men innan jag började kladda med potatismjöl så kom jag att tänka på ett äldre grannpar två våningar upp. Jajemensan! Gamla gubbar kan man lita på! ;-)

Jag tar Arvid i famen och åker hissen upp till fjärde våningen. Det blev lite bättre med slutade inte blöda helt och hållet. Jag fick med mig alunstenen hem och fortsatte exprimentera. Det som verkar fungera bäst var att göra ett omslag av en liten bit blött hushållspapper som jag gnuggat in med alun och vira runt klon. Jag virade om ett varv med torrt papper och ett löst varv med sårtejp runt det. För att det skall sitta på plats så lade jag en tejpbit runt "hälen" också. Vips så har jag gjort mitt allra första marsvinsbandage! :-)

Marsvinsbandage (notera det dramatiska blodet i pälsen på magen)

Nu skall det få sitta så i en timme så får vi se om det änligen slutat blöda. Arvid själv är synnerligen opåverkad av själva dramat till skillnad från oss tvåbenta.

Ska du bråka mer med min tass nu eller?

Mmm, pellets... (Oxbow så klart!)

Pellets!?! Var det någon som sa pellets!?!

Idag åkte jag till Ljungskile och hämtade en fin sheltiekille som heter Arvid.

Men... badade inte jag alldeles nyss!!! *suck*

 Det var inte många rätt han hade enligt min "lista".

Städa körtel! Vad menar du? Vet du var du har din hand egentligen?!?

Jag ville ju ha en släthårig kille till för att slippa all den där pälsvården jag kommer ihåg från den Amerikanska Cocker Spanieln tidigare i mitt liv...

Jag är inte särskilt stor under all den där pälsen

...och jag har ett starkt minne av att vita klor var enklare att klippa än de svarta, så vita tassar skulle det ju vara. (Vadå! Två tassar av fyra är väl inte så dåligt!)

Hjälp mig!

Jag är van vid stadiga gossar, men det var en lätt liten kille med dunkande hjärta jag fick i knät i tisdags kväll när jag var där och tittade på honom.

Var har jag hamnat nu då?

"Jaha", tänkte jag. "Sheltie med hälften av klorna svarta. Tunn och rädd är han också." Det var inte kärlek vid första ögonkastet precis.

Åh, persilja är gott!

De andra två pratade på om ditt och datt och marsvin så klart. Jag deltar lite i samtalet samtidig som jag sitter med Arvid i knät utan att fokusera särskilt på honom utan klappar och gosar lite förstrött.

Här finns ju massor med godis!

Plötsligt händer det något... Den där killen som sitter i mitt knä slappnar av totalt och börjar snacka lite grann.

Jag tappar nu tråden i samtalet och fokuserar mer på Arvid. Vi får ögonkontakt och sitter där och kelar och myser...

...och Arvid blir så där mysigt ihopkurad som de kan bli och pälsen blir större. Jag får den där varma goa känslan i magen som jag får när jag verkligen får kontakt.

Efter en stund hittade jag det här mysiga röret där jag sätter mig för att torka

Tänk... Arvid som började med nästa alla fel hade plötsligt alla rätt!

Arvid och Kolas vardagsrumscamping (jag sitter fortfarande och torkar i det mysiga röret)

Honom skall vi ha!!! :-D (Skall bara hem och vänta på att A kommer hem från sitt läger så hon får säga sitt i saken)

Nu åker jag och hämtar Kolas nya kompis! Det är så spännande!!!

Håll tummarna för att vi träffat rätt den här gången är ni snälla. :-)

Så var det Kolas tur att få det rent och fint.

Hon säger att hon har städat färdigt, men jag är faktiskt inte färdig med höet ännu!  

Fast sen slänger hon något smarrigt i spånet, och det kan jag inte motstå  

Leta noga!  

Mumsigt!

Då var det bara människobostaden kvar... *suck*  

Nystädat hos turbomössen.

Sa jag att de har inbyggd turbo? 

Det är faktiskt TRE gerbilder på den här bilden...  

...men två av dem försvann illa kvickt när de fick se den farliga kameran  

Gamle Yang är den enda som är en obesvärad fotomodell  

"Blir det bra här, eller?" :-)

Vår glamorösa fredagsmiddag. En halvtimme att steka, sex minuter att inmundiga!   

I onsdags var jag hos min tandläkare här i Göteborg och fick som vanligt frågan om jag mådde bra i munnen eller om jag hade några besvär. Jag kom då att tänka på att jag har en tand näst längst in i överkäken där jag har liiite obehag om jag tuggar på något hårt och får mest tryck just på den. Min tandäkare konstaterade att jag hade en väldigt djup fyllning i just den tanden och att den nog behövde en rotfyllning. Kunde jag komma till hans mottagning i Gottskär dagen därpå?

Till saken hör att jag skulle jobba natt och även natten därpå, men vad sjutton tänkte jag. Det är lika bra att få det gjort. Så efter att ha jobbat natt så åkte jag hem och väckte barnen för att sedan sätta mig och köra bil i en timma och en kvart. Lite mosig den sista biten måste jag erkänna. Jag kom i god tid och satt sedan och stensov i en fåtölj i väntrummet i 20 minuter.

Lite pirrigt var det att sätta sig i stolen. Jag har ju hört alla skräckhistorier om rotfyllningar, men a woman's gotta do what at woman's gotta do.

Tandläkare Bo Lundberg är världens bästa! Jag kände inte ett skvatt!!! Från att "spilla" lite bedövning i munnen så att inte ens bedövningssprutorna kändes och hela vägen igenom. Om man bara kan komma över att det låter som om någon bilar inuti ens huvud, fast jag är ju van vid buller på jobbet... Jag var till och med så avslappnad så jag fick frågan "Är du vaken?" vid ett tillfälle. ;-)

Jag hade en kraftig inflammation inuti tanden så det var tur att vi påbörjade rotfyllningen när vi gjorde. Nästa steg blir den 29:e november. Hoppas det går lika bra då!

Jag har lite bilder på fredagsmys med gurka att dela med mig av också:

En till dig...

...och en till mig.

En till dig...

...och en till mig. :-)

Jag kan inte låta bli! De är ju så läckra de små kvicksilvermössen...

Yang

Hiro

Tora

Futo

Jag är glad att jag fick lite fina bilder av Cayenne innan vi måste lämna honom ifrån oss. Han ser verkligen ut som flera olika marsvin beroende på från vilket håll man ser honom.

Värsta poserande fotomodellen Kola fastnade givetvis också på bild.