"Nu kommer hon igen..." tänker Hera. "Hon skall säkert hitta på något rackartyg!"

Linnea: "Om jag tar den här vägen så blir hon överraskad! Omkörning!!!" 

Mycket nytt att undersöka   

När tjejerna tröttnat på att titta sig omkring så hittar Hera mysrullen. "Vad har du hittat för gosigt!" säger Linnea, knör sig in och bökar runt medans Hera protesterar högt och intensivt. Till slut blir det tyst i köket. Så här mysigt har vi det då...

Vy från det ena hållet...  

...och från det andra  

Killarna har ingen vidare matlust så jag matar dem med Critical Care varannan timme för att hålla igång magarna. Fast liiite persilja, äpple, gurka och hö slinker allt ner. Jag tror de kommer få bättre aptit när de får större utrymme och rör på sig lite mer, fast än så länge skall de ta det lite lugnt. Det här är en av de få gångerna jag önskat att min lediga vecka skall gå fort!  

Kola leder nattens pluttliga med en plutt och verkar mycket piggare. Han smet för mig när jag bytte handduk nu på morgonen och tog sig ett varv under köksbordet. Busen!

Arvid är som igår. Verkar förvånansvärt opåverkad än så länge. Fast han är kanske bara bättre på att hålla skenet uppe...

Själv känner jag mig mycket lugnare idag. Jag vet att faran inte är över, men jag gör så mycket jag kan för killarna och håller noga koll på dem, plus att jag har så fantastiska vänner som stöttar och peppar mig! Både på nätet och i verkliga livet.

Kram på Er!!! :-)

Ja, de känner sig nog inte så fräcka just nu, killarna.

Arvid leder pluttligan stort, men Kola har kommit igång lite han också. Arvid känns just nu lite mindre påverkad än Kola som inte direkt var sugen på något att äta en lång stund, men lite persiljekvistar gick ner och nu har han även ätit en remsa röd paprika. (Jag hittade den förbaskade paprikaremsan under Kola när jag bytte handduk för kvällen, men jag har sett honom knapra på sin morotsbit. Alltid något...) Det känns bra. Arvid har slukat hela sin morotsbit. Vi har sett båda killarna äta hö och Kola har druckit lite vatten.

Kola har kissat också. Arvid vet jag inte ännu, men jag väntar med att kolla det tills jag skall byta handduk för natten.

Det är lite nervöst. De skall ju ha lugn och ro och inte röra sig för mycket, men ändå skall man hålla koll på att alla funktioner är igång. Varmvattenflaskan byter jag ganska ofta och kökselementet står på högsta värme. De har det nog så bra som de kan ha det just nu, hoppas jag. Jag hoppas även att den här första veckan går i warpfart vilket jag starkt betvivlar... :-/

Fortsätt heja på oss är ni snälla...

Nu är killarna kastrerade. Själva ingreppet gick bra och båda killarna piggnade till efteråt. När jag gjort iordning varsitt litet fack åt dem i bokhylleburen och bäddat med handduk och varsitt hus så pimpade jag med vattenflaska, höviska, morotsbit och lite Oxbowpellets. Arvid högg genast tag i hötussen och började äta medans Kola omedelbums började tugga pellets. Det kändes bra. Varsin flaska med varmt vatten har de att gosa med också.

Nu är det till att hålla utkik efter kiss och pluttar. Arvid har redan åstadkommit en plutt, fast jag ser gärna några fler innan jag anser att magen är igång som den ska. Jag tjuvstartade med att mata dem med lite Critical Care i går kväll för att vänja dem vid den nya smaken, och båda tuggade glatt i sig. Med Kola så behöver jag bara sträcka fram matningssprutan, men Arvid behöver lite mer hjälp.

Andra och tredje dagen brukar tydligen vara de som är mest eländiga, så tänk gärna lite extra på oss är ni snälla.

Arvid ligger inne i sitt hus och Kola tuggar på lite hö

Hera skall enligt utsago vara en bestämd dam, men här hemma i buren är det Linnea som styr. Hon ger blanka sjutton i att hon inte är lika tung!

Det känns skönt att tjejuppgörelsen är mycket lindrigare är de jag fått bevittna mellan killar här hemma. Det består mest av att Linnea vaktar Heras hus och bara låter henne gå ut när det passar Linnea. Ibland blir hon lite väl närgången tycker Hera och talar då ljudligt om detta med att tjuta på det allra ynkligaste lilla sätt.

Fast om det händer något läskigt så stoppar inte Linnea för att klämma in sig i huset bakom en förvånad Hera med en uppsyn som verkar säga: "Fram med dig! Det är dig de får äta upp först!" ;-)  

Jag tog med mig lilla Linnea ner till Eragons öppna hus i eftermiddags för att få lite hjälp med att göra rent hennes tänder, för maken till marsvin att vrida sig som en mask har jag inte varit med om. Efter tandskrubbandet så stoppade Irene helt sonika ner Linnea i stora tjejflocken för att liva upp henne lite. Hon har ju varit ensam i några veckor och tappat lite i vikt. Hon kände tydligen igen sig för hon knallade genast omkring utan att be om ursäkt det allra minsta och började äta direkt och slutade inte förrän hon blev lyft därifrån.

Då Linnea inte var på tapeten så hade vi siktat in oss på en jättesöt "liten" tjej på Eragons som heter Hera. Hon skulle bli Kolas fru och få följa med oss hem för att vi skulle ha något att motivera Arvid och Kola med om de skulle bli allt för deppiga efter kastreringarna, plus att de sedan skulle få gå med varsin hona med galler emellan när de läkt ihop fram tills de med säkerhet inte kan göra någon med barn. När Linnea nu blev vår så kändes det naturligt att Hera skulle få bli den andra honan.

Irene föreslog faktiskt att vi skulle ta med oss henne redan i kväll för att Linnea skulle slippa sitta själv fram tills killarna var redo, och så blev det. Ett roligt beslut, men oj, så farligt! Hera har allra redan charmat brallorna av mig! Hur i hela friden skall jag kunna lämna tillbaka henne och hur i hela friden skall jag kunna övertala maken att få behålla henne om jag inte kan det!!! Visst behöver väl Kola två fruar... Ett sånt dilemma...

Titta bara på dem!

"Vadå morotsfärgad haka? Vad menar du?" säger Linnea  

1014 gram Hera   

Första gången jag såg lilla marsvinsdamen Linnea var i Irenes omplaceringsflock när A och jag var på Eragons och hälsade på. Det var väldigt många marsvin i flocken just då och Linnea och hennes syster Svea var nyss inkomna. Hon var ju rasande söt den där Linnea med sitt vackra hälften svarta och hälften bruna ansikte och med sitt självklara sätt att sitta kvar mitt på golvet när de flesta andra sprang in och gömde sig i ett hus. Fast det som fick mig att falla riktigt pladask var när jag såg två små bakben som stack ut rakt bak ur ett hus. Vilken skön vilostil!!! Vad synd att vi inte var där för att adoptera...

En dag berättade min ridkompis att deras ena marvinshona hade dött. Jag frågade om de skulle skaffa en ny kompis till marsvinet som blivit ensamt och rekommenderade dem att söka sig till Eragons. Det var ju även ett bra alternativ om de bestämde sig för att inte fortsätta med marsvin också. Några veckor senare berättade ridkompisen att nu hade de minsann varit och adopterat en marsvinstjej. Hon var en söt och rolig och hette Linnea! Vad skönt det var att veta vart marsvinsflickan jag fastnat så för tog vägen.

Några månader senare dog vår vackra Dumle. Ridkompisen frågade om vi var intresserade av Linnea för de hade haft otur och förlorat Smulan som de skaffade Linnea till. Det var så gott som bestämt att hon skulle få komma till oss, men vi kände att vi ville pröva att skaffa killkompis till Kola först. Som ni alla vet så gick inget av de båda försöken så bra, så vi började tänka på kastrering igen. Hade de fortfarande kvar Linnea eller hade de varit tillbaka till Eragons med henne ännu? Nej, de hade inte varit på Eragons, men ena dotterns kamrat hade ett marsvin vars kompis skulle avlivas så hon var lovad dit. Det kändes allt lite att vi hade missat vår chans på den charmiga lilla tjejen, men sådant är livet...

Men efter några dagar så visade det sig att kompisen nog inte skulle ha Linnea i alla fall! Var vi möjligtvis fortfarande intresserade? Om vi var!!!

Igår hade jag med mig en tom transportbur till teorilektionen på ridningen och med mig hem hade jag 943 gram urgulligt charmtroll. Eller vad säger ni?

Det gick tyvärr inte så bra med Kola och Arvid. :-(

Det var lugnt de första timmarna. Båda killarna gick omkring och åt av alla godsaker varvat med lite hö utan att direkt bry sig om varandra. Lite tandklapprande då och då. När Kola hoppar i den ena hölådan så sätter sig Arvid tätt utanför och äter av höet alldeles intill Kola. Detta tolkade jag som vänskapligt, men så var det nog inte, utan kanske mer en maktdemonstration/inkräktande av revir.

Lite senare när jag var inne och sa god natt till A så hör jag ett väldigt prasslande i spånet. Jag rusar in i vardagsrummet och får då se en rullande pälsboll som består av två vilt huggande marsvinskillar. Jag tar upp en handduk jag förberett för att kunna skilja dem åt, men innan jag hinner fram så har de tagit skydd i varsitt hus med tänderna klapprande som kastanjetter! Jag kunde inte direkt avgöra vem som gav efter då det gick så fruktansvärt fort. Att bevittna en marsvinsuppgörelse är inte något jag önskar någon att vara med om!

Till min stora förvåning och glädje hade inget blodvite uppstått. Detta ingav mig förhoppning om att detta kanske var den första och sista uppgörelsen, så jag belutade mig för att vara über-cool och låta dem vara kvar tillsammans för att se hur det fortsatte.

Killarna lugnade ner sig och la sig för att sova i varsin ringhörna. Själv bäddade jag ner mig i soffan beväpnad med ficklampa och handduk ifall de beslutade sig för ytterligare en uppgörelse. I marvinsburen var det lugnt, men de förbaskade gerbilerna är ju nattdjur och höll mig vaken, eller som mest lätt slumrande, större delen av natten eftersom jag var så spänd och uppmärksam på alla ljud! *grrr*

Kvart i sju på morgonen var det dock marsvinsväckarklockan som väckte mig. Ytterligare en maktkamp där Kola flydde in i ett hus som tyvärr var det som Arvid mutat in, så Arvid in efter och Kola snabbt ut igen. Nu blev resultatet en skadad läpp på Kola så jag bestämde mig för att sära på dem.

Aj!

Världens sötaste förövare. "Vadå? Jag är heeelt oskyldig..."

Lite senare:

Kola tittar på TV

Du lillmatte, jag har tittat färdigt på TV så...

...jag drar nu. 

Hm, jag har ju campat i vardagsrummet, men det är ju där borta jag hör hemma. Jag undrar...  

... ja, jag måste bara kolla...  

Yes!!! Det är öppet!