Idag har Arvid flyttat till Eragons. Han har läkt fint, äter bra, har snygga pluttar och är hälsosamt intresserad av tjejerna, men gå upp i vikt vill han inte. Den snarare minskar. Det är tydligen väldigt vanligt att marsvin minskar i vikt efter en kastrering (vilket troligtvis beror på hormonomställningen), men trots att jag vet om det så blev jag så orolig för att jag inte kunde få vikten att vända. Han var ju faktiskt väldigt slank redan från början. Detta i samband med att Kola fått missfärgad urin gjorde att jag behövde lite avlastning "oromässigt".

Att Kola fått en "urinvägsgrej" skulle mycket väl kunna vara orsaken till att han inte piggat på sig riktigt lika mycket som jag önskat, så Kola har nu ätit Bactrim i tre dagar. Igår så kunde jag se att han kissade mycket mer sällan (det har varit väldigt mycket skvättande) och idag var det nästan ingen missfärgning kvar alls! :-)

Jag inbillar mig att han känns lite mer aktiv också.

Jag har ju inte haft Arvid hos mig så länge, men det kändes allt att lämna honom ifrån mig. När jag fyllde i formuläret för att få honom bortadopterad så kom jag till punkten egenskaper. "Gillar tjejer!" utbrister Irene, och det är ju sant så det skrev jag. När jag började tänka efter så var det ett ord som dök upp i huvudet på mig: Rar...

Han är väldigt rar, Arvid. Mjuk och vän i sin framtoning, älskar att sitta i knät och bli kelad i pälsen. Då knäpper han förnöjt med tänderna.

Han accepterar all hantering utan andra protester än lite snackande. Han är pigg och nyfiken om än lite försiktig och kommer bli en underbar familjemedlem när han lärt sig att lita på sin nya familj!

Min absolut högsta önskan för Arvid är att han får komma till ett ställe med bokhyllebur tillsammans med minst två fruar. Med tanke på hans tjejintresse så blir det kanske bäst så! ;-)

Här kommer en bildbomb på den lilla älsklingen...

Hm... kan man verkligen lita på den där svarta manicken?  

Jag går hit bort istället  

Vadå ser sur ut? Jag står ju stilla nu precis som du ville!  

Black & white  

Jag älskar Arvids blick på den här bilden. Tillit...

Hej då...  

När jag slutade mata Kola med CC så glömde han liksom av att äta och tappade 50 g på bara ett par dar. Hans pluttar är fina, men om man inte äter några direkt mängder så blir det liksom inte så mycket utgifter i den andra änden heller. Jag lättade mitt hjärta för Irene som kom med det generösa förslaget att Kola skulle få låna en tjej av henne som skulle klara risken att bli dräktig.

Sagt och gjort. Igår kväll fick Kola tillgång till hela sin bokhyllebur igen, vilket i sig piggade upp honom något, och i morse var jag hemma hos Irene och hämtade Roxy. Hon är ung och har fött en kull utan problem för lagom länge sedan och har hunnit hämta sig och lägga på sig i vikt sedan dess. Hon är dessutom van vid att gå med hane, först kullpappan och sedan Irenes kastrat Kafka, och skulle förhoppningsvis inte vara för tuff mot Kola.

Det var med spänning som jag släppte in Roxy i buren. Kola tyckte genast att det var en väldigt fin tjej och visade stort intresse.

Vad var det du hade med dig matte?

Åh, en Roxy!

Kola följde efter den tjattrande tjejen och när hon stannade i ett hus så satt han utanför och höll koll på vad hon gjorde. "Åh, nej!" tänkte jag. "Skall han sitta och stirra på henne och glömma av att äta helt och hållet nu istället! Det var ju inte det som var meningen."

Det finns ett uttryck inom matlagning som heter "When in doubt, add more wine". När det kommer till marsvin är det istället "When in doubt, add more persilja!" Jag hackade ner en kvist bladpersilja för att se om det skulle kunna distrahera honom, och utan tvekan så går persilja före ragg! ;-)

OK du kan äta där, så rensar jag här så länge

Här finns mer   

Ha ha! Jag hittade persilja i hölådan också!   

Var det här det fanns mer, sa du?

Och efter persiljan så började de tugga hö och jag blev lugn igen.

"Ser du vad snygg jag är!" säger Kola       

Arvid och tjejerna fick så klart också persiljegodis. De bor just nu i vardagsrummet så som Dumle, Kola och Bobo brukade bo på landet. Arvid verkar tillfreds med att bo så nära tjejerna, och då och då brukar han och framför allt Linnea ta sig en pratstund genom gallret.   

Så här kommer det se ut hemma hos oss i två veckor fram tills Kola skall få träffa sina egna tjejer. Då skall Arvid få komma till omplaceringen för att leta efter en egen familj tillsammans med en eller flera fruar. Arvid äter nu bra och lägger sakta med stadigt på sig vikt. Hans pluttar är inte lika stiliga som Kolas, utan är lite väl mjuka fast utan att vara allt för lösa. Jag tror att det kommer rätta till sig inom den närmsta veckan.

En stor fördel är att Arvid har blivit mycket mindre rädd i och med all hantering i samband med kastrationen och efterbehandlingen. Den som får honom i sitt liv kommer inte att ångra sig!

-------------------------------------------------------------------------------------------------

En timme senare så sitter Kola och äter hö i röret medans Roxy ligger och vilar i ett hus! :-D

De är väldigt olika i sitt förhållande till tjejerna, Arvid och Kola. Arvid söker aktivt upp dem och blir exalterad när han inser att de verkligen finns där.

Det luktar gott här. Tjejer?  

En bild lite ur fokus som visar Arvids tjejletande  

Här luktar det tjej!

Kola verkar inte bry sig om dem över huvud taget. Hera blir totalt ignorerad.  

Vad är det som luktar?  

Först när jag satte ner Linnea vid Kola så satt han blick stilla. När hon börjar gå förbi honom så sträcker han försiktigt fram nosen och sniffar lite.

Vem är du?

Jag tror att han är skitskraj helt enkelt. Han har ju de två sammandrabbningarna med Cayenne och Arvid i färskt minne.

Så fort Linnea står med nosen mot honom så låtsas han inte direkt om henne. Kola hacka lite tänder och höjer nosen en aning när hon rör på sig. "Vad menar du?" ser Linnea ut att säga.

När Kola sedan börjar gnaga på den gula pluttspaden så det skramlar så tycker Linnea att det är lite läskigt och detta gör nog att Kola tycker att hon är mindre läskig och börjar röra sig mer fast utan att ta någon direkt notis om henne.

Jag tror att min plan på att sätta Kola och Linnea med galler emellan om någon vecka blir bra. Då får han tid och vänja sig vid henne och skaffa lite självförtroende. Arvid får gå likadant med Hera. När det sedan är dags för ihopsättning och att Arvid flyttar så har han kanske kommit dit att Hera inte heller verkar så skrämmande.

För övrigt så känns Kola som sig själv idag om än lite försiktigare än vanligt. Han bajsar bra och åt lite paprika igår kväll och tuggade även på vitkålen i morse. Hö äter han och det har även slunkit ner några pellets. Jag har slutat mata med CC.

Arvid äter bra, men jag är inte riktigt nöjd med mängden pluttar ännu, så magmassage och lite kortare golvtid då och då tänker jag fortsätta med ett tag till.

Att Linnea är tort'n white tror jag att alla kan se...

...men är Hera white/cream/lemonagouti...

...eller white/buff/buffagouti?

Vad tror ni?

Igår kom ju Arvids mage igång efter pratiskt taget stopp i två nätter och mellanliggande dag. Han behöver fortfarande lite hjälp med massage av magen, men han äter hö väldigt bra och lite, lite grönsaker slinker också ner. Arvid har jag bara behövt mata lite extra med Critical Care.

Kola har inte varit så matglad de här dagarna, endast lite hö och persilja har passat, så honom har jag Critical Care-matat fullt ut. Det har kommit enstaka pluttar hela tiden, men i natt har han producerat en hel näve pluttar plus att det kommit nästan en till och fortsätter i strid ström. Han är fotfarande mer seg än Arvid men han har börjat äta mer hö. Jag kommer fortsätta med CC i alla fall idag med.

Efter varje matning och magmassage så har jag låtit killarna ta sig ett eget varv under köksbordet, men igår kväll nöjde sig inte Kola med det. Då knallade han ut i vardagsrummet till tjejburen för att se vad som hände där borta!

Nu känns det verkligen som att den sjunkande kurvan har både avstannat och börjat stiga för båda mina grabbar. Skönt! :-)

Lite vikter också.

Arvid 4/11.....955 g

         13/11...914 g

         15/11...920 g

Kola 23/10....1118 g (fast jag vet att han har varit över 1150 g sedan dess)

       13/11....1106 g

       15/11....1112 g

-------------------------------------------------------------------------------------------------

...och lite tjejvikter.

Linnea 9/11....943 g

          15/11...988 g

Hera 10/11...1014 g

        15/11...1003 g

Hera säger att hon tycker att det är orättvist att Linnea som nu väger nästan lika mycket ser så mycket slankare ut! ;-)

Tjejerna börjar bli roligare och roligare. När jag bytte i buren idag så ställde jag husen så att det går att gå runt dem och la hötussen mellan husen. Jag mindes att Dumle älskade när jag möblerade så att han kunde leka racerbana runt burkanten.

Nu i kväll så utnyttjade Linnea den nya möjligheten. Först sprang hon ett varv... Sen sprang hon ett till... Sen fick hon riktigt tokfnatt och sprang tre varv på raken! Det är livsglädje det!

De är lite roliga de där tort'n whites. :-)

Arvid har blivit rena rama pluttmaskinen igen. Kola är lite seg fortfarande. Jag matar, masserar magar och peppar...

Sov i ro lilla Dill-tanten. Hälsa Dumle från oss... <3