Vi har haft lite drama här i kväll. När jag badade Arvid så upptäcker jag plötsligt att han blöder från en klo på ena baktassen. Troligtvis har han fastnat med klon i "proppen" i vasken vid något tillfälle utan att jag märkte det. Det var lite svårt att se var blodet kommer ifrån, men det är antingen från toppen eller klofästet. "Jag släpper ner dem i campinghagen och tittar efter om det slutat blöda om en stund", tänkte jag. Sen fotograferade jag och snickrade ihop föregående blogginlägg.

Efter det kom jag på att jag skulle kolla Arvids klo och kikar in i röret där jag såg honom senast. Ingen Arvid men däremot en hel massa rött spån! Shit, tänkte jag och letade upp Arvid i ett annat hus. Mycket rött spån där med! Och jag som inte köpt någon alun ännu!!!

Min första tanke var den äldre mannen som bor tvärs över svalen, men där var ingen hemma. Jag ringde brorsan och min pappa, men de obildade typerna visste inte ens vad alun var för något! Sen ringde jag Blå Stjärnans jourtelefon och fick ett litet husmorstips. Nu har klon blött i minst två timmar! Men innan jag började kladda med potatismjöl så kom jag att tänka på ett äldre grannpar två våningar upp. Jajemensan! Gamla gubbar kan man lita på! ;-)

Jag tar Arvid i famen och åker hissen upp till fjärde våningen. Det blev lite bättre med slutade inte blöda helt och hållet. Jag fick med mig alunstenen hem och fortsatte exprimentera. Det som verkar fungera bäst var att göra ett omslag av en liten bit blött hushållspapper som jag gnuggat in med alun och vira runt klon. Jag virade om ett varv med torrt papper och ett löst varv med sårtejp runt det. För att det skall sitta på plats så lade jag en tejpbit runt "hälen" också. Vips så har jag gjort mitt allra första marsvinsbandage! :-)

Marsvinsbandage (notera det dramatiska blodet i pälsen på magen)

Nu skall det få sitta så i en timme så får vi se om det änligen slutat blöda. Arvid själv är synnerligen opåverkad av själva dramat till skillnad från oss tvåbenta.

Ska du bråka mer med min tass nu eller?

Mmm, pellets... (Oxbow så klart!)

Pellets!?! Var det någon som sa pellets!?!

 

Humlan

4 november 2010 21:39

Vad roligt att få läsa om nya killen, typiskt att en olycka skulle till första kvällen! Hoppas att det slutat blöda, vet själv hur nojig man blir när man klipper för långt på någon klo nån gång och tycker att det blöder hur mycket som helst. Håller tummarna för att de ska trivas ihop!

http://www.humlansmarsvin.se

 

Petra

5 november 2010 09:54

Nawww... en mysgris!

Vilken fantastisk hage du gjort åt dem! Hoppas allt går vägen nu :)

http://cavycritters.blogspot.com

 

Åsa

5 november 2010 13:30

Åh en sådan söting han är. Själv är jag ju en sheltie-människa så jag kan ju förstå att du föll för honom :-)
Hoppas det gick bra med klon, det är inte lite de kan blöda ocm något händer med pulpan.

 

Anna

5 november 2010 16:11

Vilken dramatisk start! Men vilket stiligt bandage det blev av det hela.
Men du, det är ju perfekt att han har vita klor på ena halvan av kroppen, då ser du ju hur långa de ska vara på motsvarande tass pulpan syns på de vänstra. Det hade vart "värre" om han haft te x svarta fram och vita bak, tycker jag.

http://www.maskrosmarsvin.webs.com

 

Ingrid

6 november 2010 18:44

Nej men, en liten Arvid! =D Och en sån sötnos sen!!!

Hoppas det ordnade sig med blödandet sen, sånt är aldrig kul. =(

http://www.blandmolnen.se

 

Eleni

7 november 2010 00:13

Tur att det finns ordentliga gubbar :)
Kul att mina golvtidsbilder kunde vara till hjälp :)

http://www.wakuweb.cybersite.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har lilla Kira äntligen flyttat hem till oss! :-)   Jag tog Spike med mig i transporten för att hon skulle känna sig lite tryggare på resan, sedan blev det vägning...   Stor...    ...och liten.    ...fotografering...   ...

Idag är Kira fyra veckor gammal och enligt Agria gammal nog att försäkras. Ett steg närmare flytt hem till oss!     Här är en bild från andra gången jag var och hälsade på lilla guldklimpen...     ...och här är en från tredje gången...

Hej. Jag heter Kira och är det senaste tillskottet till Spike & Co. Min mamma Freja kom in för omplacering på Eragons tillsammans med min pappa Simon.   Mamma Freja   Pappa Simon   Eftersom min pappa var okastrerad fick min mamma st...

Den här tjejen... ...kommer om sex veckor... ...bli gladare än ärtplättsglad... ...för då kommer den här tjejen... ...vara sex veckor gammal och få flytta hem till oss och bli en riktig bus- och sprallkompis. Det är efterlängtat! ...