Jag tog med mig lilla Linnea ner till Eragons öppna hus i eftermiddags för att få lite hjälp med att göra rent hennes tänder, för maken till marsvin att vrida sig som en mask har jag inte varit med om. Efter tandskrubbandet så stoppade Irene helt sonika ner Linnea i stora tjejflocken för att liva upp henne lite. Hon har ju varit ensam i några veckor och tappat lite i vikt. Hon kände tydligen igen sig för hon knallade genast omkring utan att be om ursäkt det allra minsta och började äta direkt och slutade inte förrän hon blev lyft därifrån.

Då Linnea inte var på tapeten så hade vi siktat in oss på en jättesöt "liten" tjej på Eragons som heter Hera. Hon skulle bli Kolas fru och få följa med oss hem för att vi skulle ha något att motivera Arvid och Kola med om de skulle bli allt för deppiga efter kastreringarna, plus att de sedan skulle få gå med varsin hona med galler emellan när de läkt ihop fram tills de med säkerhet inte kan göra någon med barn. När Linnea nu blev vår så kändes det naturligt att Hera skulle få bli den andra honan.

Irene föreslog faktiskt att vi skulle ta med oss henne redan i kväll för att Linnea skulle slippa sitta själv fram tills killarna var redo, och så blev det. Ett roligt beslut, men oj, så farligt! Hera har allra redan charmat brallorna av mig! Hur i hela friden skall jag kunna lämna tillbaka henne och hur i hela friden skall jag kunna övertala maken att få behålla henne om jag inte kan det!!! Visst behöver väl Kola två fruar... Ett sånt dilemma...

Titta bara på dem!

"Vadå morotsfärgad haka? Vad menar du?" säger Linnea  

1014 gram Hera