Ja, de känner sig nog inte så fräcka just nu, killarna.

Arvid leder pluttligan stort, men Kola har kommit igång lite han också. Arvid känns just nu lite mindre påverkad än Kola som inte direkt var sugen på något att äta en lång stund, men lite persiljekvistar gick ner och nu har han även ätit en remsa röd paprika. (Jag hittade den förbaskade paprikaremsan under Kola när jag bytte handduk för kvällen, men jag har sett honom knapra på sin morotsbit. Alltid något...) Det känns bra. Arvid har slukat hela sin morotsbit. Vi har sett båda killarna äta hö och Kola har druckit lite vatten.

Kola har kissat också. Arvid vet jag inte ännu, men jag väntar med att kolla det tills jag skall byta handduk för natten.

Det är lite nervöst. De skall ju ha lugn och ro och inte röra sig för mycket, men ändå skall man hålla koll på att alla funktioner är igång. Varmvattenflaskan byter jag ganska ofta och kökselementet står på högsta värme. De har det nog så bra som de kan ha det just nu, hoppas jag. Jag hoppas även att den här första veckan går i warpfart vilket jag starkt betvivlar... :-/

Fortsätt heja på oss är ni snälla...

Nu är killarna kastrerade. Själva ingreppet gick bra och båda killarna piggnade till efteråt. När jag gjort iordning varsitt litet fack åt dem i bokhylleburen och bäddat med handduk och varsitt hus så pimpade jag med vattenflaska, höviska, morotsbit och lite Oxbowpellets. Arvid högg genast tag i hötussen och började äta medans Kola omedelbums började tugga pellets. Det kändes bra. Varsin flaska med varmt vatten har de att gosa med också.

Nu är det till att hålla utkik efter kiss och pluttar. Arvid har redan åstadkommit en plutt, fast jag ser gärna några fler innan jag anser att magen är igång som den ska. Jag tjuvstartade med att mata dem med lite Critical Care i går kväll för att vänja dem vid den nya smaken, och båda tuggade glatt i sig. Med Kola så behöver jag bara sträcka fram matningssprutan, men Arvid behöver lite mer hjälp.

Andra och tredje dagen brukar tydligen vara de som är mest eländiga, så tänk gärna lite extra på oss är ni snälla.

Arvid ligger inne i sitt hus och Kola tuggar på lite hö

Hera skall enligt utsago vara en bestämd dam, men här hemma i buren är det Linnea som styr. Hon ger blanka sjutton i att hon inte är lika tung!

Det känns skönt att tjejuppgörelsen är mycket lindrigare är de jag fått bevittna mellan killar här hemma. Det består mest av att Linnea vaktar Heras hus och bara låter henne gå ut när det passar Linnea. Ibland blir hon lite väl närgången tycker Hera och talar då ljudligt om detta med att tjuta på det allra ynkligaste lilla sätt.

Fast om det händer något läskigt så stoppar inte Linnea för att klämma in sig i huset bakom en förvånad Hera med en uppsyn som verkar säga: "Fram med dig! Det är dig de får äta upp först!" ;-)