Första gången jag såg lilla marsvinsdamen Linnea var i Irenes omplaceringsflock när A och jag var på Eragons och hälsade på. Det var väldigt många marsvin i flocken just då och Linnea och hennes syster Svea var nyss inkomna. Hon var ju rasande söt den där Linnea med sitt vackra hälften svarta och hälften bruna ansikte och med sitt självklara sätt att sitta kvar mitt på golvet när de flesta andra sprang in och gömde sig i ett hus. Fast det som fick mig att falla riktigt pladask var när jag såg två små bakben som stack ut rakt bak ur ett hus. Vilken skön vilostil!!! Vad synd att vi inte var där för att adoptera...

En dag berättade min ridkompis att deras ena marvinshona hade dött. Jag frågade om de skulle skaffa en ny kompis till marsvinet som blivit ensamt och rekommenderade dem att söka sig till Eragons. Det var ju även ett bra alternativ om de bestämde sig för att inte fortsätta med marsvin också. Några veckor senare berättade ridkompisen att nu hade de minsann varit och adopterat en marsvinstjej. Hon var en söt och rolig och hette Linnea! Vad skönt det var att veta vart marsvinsflickan jag fastnat så för tog vägen.

Några månader senare dog vår vackra Dumle. Ridkompisen frågade om vi var intresserade av Linnea för de hade haft otur och förlorat Smulan som de skaffade Linnea till. Det var så gott som bestämt att hon skulle få komma till oss, men vi kände att vi ville pröva att skaffa killkompis till Kola först. Som ni alla vet så gick inget av de båda försöken så bra, så vi började tänka på kastrering igen. Hade de fortfarande kvar Linnea eller hade de varit tillbaka till Eragons med henne ännu? Nej, de hade inte varit på Eragons, men ena dotterns kamrat hade ett marsvin vars kompis skulle avlivas så hon var lovad dit. Det kändes allt lite att vi hade missat vår chans på den charmiga lilla tjejen, men sådant är livet...

Men efter några dagar så visade det sig att kompisen nog inte skulle ha Linnea i alla fall! Var vi möjligtvis fortfarande intresserade? Om vi var!!!

Igår hade jag med mig en tom transportbur till teorilektionen på ridningen och med mig hem hade jag 943 gram urgulligt charmtroll. Eller vad säger ni?