När jag slutade mata Kola med CC så glömde han liksom av att äta och tappade 50 g på bara ett par dar. Hans pluttar är fina, men om man inte äter några direkt mängder så blir det liksom inte så mycket utgifter i den andra änden heller. Jag lättade mitt hjärta för Irene som kom med det generösa förslaget att Kola skulle få låna en tjej av henne som skulle klara risken att bli dräktig.

Sagt och gjort. Igår kväll fick Kola tillgång till hela sin bokhyllebur igen, vilket i sig piggade upp honom något, och i morse var jag hemma hos Irene och hämtade Roxy. Hon är ung och har fött en kull utan problem för lagom länge sedan och har hunnit hämta sig och lägga på sig i vikt sedan dess. Hon är dessutom van vid att gå med hane, först kullpappan och sedan Irenes kastrat Kafka, och skulle förhoppningsvis inte vara för tuff mot Kola.

Det var med spänning som jag släppte in Roxy i buren. Kola tyckte genast att det var en väldigt fin tjej och visade stort intresse.

Vad var det du hade med dig matte?

Åh, en Roxy!

Kola följde efter den tjattrande tjejen och när hon stannade i ett hus så satt han utanför och höll koll på vad hon gjorde. "Åh, nej!" tänkte jag. "Skall han sitta och stirra på henne och glömma av att äta helt och hållet nu istället! Det var ju inte det som var meningen."

Det finns ett uttryck inom matlagning som heter "When in doubt, add more wine". När det kommer till marsvin är det istället "When in doubt, add more persilja!" Jag hackade ner en kvist bladpersilja för att se om det skulle kunna distrahera honom, och utan tvekan så går persilja före ragg! ;-)

OK du kan äta där, så rensar jag här så länge

Här finns mer   

Ha ha! Jag hittade persilja i hölådan också!   

Var det här det fanns mer, sa du?

Och efter persiljan så började de tugga hö och jag blev lugn igen.

"Ser du vad snygg jag är!" säger Kola       

Arvid och tjejerna fick så klart också persiljegodis. De bor just nu i vardagsrummet så som Dumle, Kola och Bobo brukade bo på landet. Arvid verkar tillfreds med att bo så nära tjejerna, och då och då brukar han och framför allt Linnea ta sig en pratstund genom gallret.   

Så här kommer det se ut hemma hos oss i två veckor fram tills Kola skall få träffa sina egna tjejer. Då skall Arvid få komma till omplaceringen för att leta efter en egen familj tillsammans med en eller flera fruar. Arvid äter nu bra och lägger sakta med stadigt på sig vikt. Hans pluttar är inte lika stiliga som Kolas, utan är lite väl mjuka fast utan att vara allt för lösa. Jag tror att det kommer rätta till sig inom den närmsta veckan.

En stor fördel är att Arvid har blivit mycket mindre rädd i och med all hantering i samband med kastrationen och efterbehandlingen. Den som får honom i sitt liv kommer inte att ångra sig!

-------------------------------------------------------------------------------------------------

En timme senare så sitter Kola och äter hö i röret medans Roxy ligger och vilar i ett hus! :-D