Det är en sak att vi människor faller för ett litet marsvin och en helt annan att de marsvinen som redan finns hemma skall tycka likadant. Eftersom jag vet att Linnea och Hera är väldigt tuffa och har bestämda åsikter så valde vi det "lättaste" sättet att föra in en ny individ, att använda oss av en storflock!

Uppdrag: Flytta in Merlin och hans tjejer (Fanny, Miss Daisy Adair och Tilda) plus mina i flocken, för att på så sätt ta bort en del av makten från Hera och Linnea. Om vi bara sätter in Miss Daisy till dem får de mycket att säga till om, medans de nu kommer i numerärt underläge.

I lördags fick Clark, som är en ganska mesig kastrat, flytta till de unga mammorna och deras bebisar medans Merlin och Tilda fick flytta in i storflocken.

Tilda hälsar på Lotta

De fick söndagen på sig att acklimatisera sig och igår tog jag med mig Hera och Linnea för nästa steg. Miss Daisy Adair och Linnea blev släppta i flocken med ganska korta mellanrum, medans Hera fick hålla Fanny sällskap. 

Ignorerande Hera och nyfiken Fanny

Linnea visade sig vara brunstig och hade av den anledningen lite extra nerver i kroppen och tilldrog sig mer, inte allt för önskat, intresse.

Linnea längst bort i hörnet och många sniffande nosar åt hennes håll

"Oh, nu blev det läskigt!" säger Linnea om Hilda och Merlin

Miss Daisy glider lite undvikande runt och känner sig för

Mycket god mat som distraktion

Linnea som uppburrad Teddy-wannabe, Saga backar minsann inte!

När det gått en stund och Linnea puffat och gruffat och gjort kobraattacker lite här och var tyckte Merlin att det räckte. Han sökte upp Linnea som dragit sig tillbaka till ett hörn och utförde lite "manlig magi" för att sedan klassiskt däcka under en fotpall. ;-)

En betydligt lugnare, och mindre fluffig, Linnea som fått lite rastlös energi ur kroppen

En Merlin som vilar efter sin två-sekunders-insats (de är inga maratonälskare de här marsvinen! ;-) )

Till sist fick även Fanny och Hera sälla sig till skaran. Hera lunkade omkring i utkanten och ignorerade surt alla andra (jag vet inget annat marsvin som kan se så grinig ut som Hera!).

Efter ett tag blev det dags för mig att åka hem. En timme senare ringer en skrattade Irene och frågar om jag är säker på att Linnea är bossen för Hera hade piskat upp stackare Ester så örat var alldeles sargat och blödande. Sedan gav hon sig på Merlin också, men han gav sig inte till skillnad från Ester. Nu får han bekänna färg minsann, kastraten!

Idag på morgonen ringer en, även idag, skrattande Irene och talar om att Hera ligger mitt i höhögen i hörnet, som hon verkar ha mutat in, medans Linnea står över henne och motar bort de andra. Merlin ligger, typiskt marsvinshanigt, i centrum med full koll och övriga flocken trycker längs väggarna.

Irene tänker sätta mina tre och kastraten för sig själva idag. Merlin har visat var skåpet skall stå och kommer hålla ordning på tjejerna. Förhoppningsvis får jag hem dem på fredag! :-)