Det är lite lustigt det här med ödet och sammanträffanden. Att Linnea hamnade hos oss kändes ödesbestämt med hennes tredje-gången-gillt-historia och att just Hera hamnade hos oss var nog inte heller en slump då det från Eragonshåll talades väääldigt varmt om just denna tjej då Linnea kanske var bortlovad på annat håll. Att Linnea sedan behövde sällskap medans hon väntade på Kola var ju självklart! Bara till att lämna tillbaka sedan...  Jo, pyttsan! De är fantastiskt bra på att sälja in sig själva, de små liven! ;-)

Jag har varit så sugen på både Poppie och Konrad senaste tiden, men det har varit något som hållit mig tillbaka, sedan fick de ju hem och så var det problemet över...

I september förra året så träffades Petra och jag hemma hos Irene för att sammanföra killarna vi varit jourhem åt, och då fick jag för första gången träffa små marsvinsbebisar. Det var Roxy och Trips barn Mason, Rube och Miss Daisy Adair.

Mason var lite halvt på tapeten när varken Cayenne eller Arvid fungerade med Kola, men det kändes onödigt att skilja honom från pappa Trip som han fungerade så bra med (Trip och Mason bor idag hos en av mina gymnasieklasskamrater) och mamma Roxy var den som bodde hemma hos oss för att få Kola att pigga på sig innan det var faran över för hans egna fruar. Jag var även i lokalen på Nansensgatan då lilla Miss Daisy blev bortlovad till Johan, som även adopterat en utav ormmatsgrisarna. Johan dök sedan upp i FB-gruppen och jag tiggde då girigt åt mig helkroppsbilder av fina Miss Daisy (som där hette My) som ung vuxen. Man kan säga att "Dead-like-me"-familjen ligger mig ganska varmt om hjärtat!

I lördags morse läste jag att Tok-Camilla ;-) hämtat 15 marsvin i Älmhult och lämnat in. Dottern och jag rusade genast dit för att titta, klämma och kela (groupie som man är!) och till min stora förvåning så var Miss Daisy och hennes vänner också inne för omplacering. Åååh!

Det behövdes inte någon direkt övertalning kan jag säga... Miss Daisy bara skulle bo hos oss!!!

Idag har vi lämnat Hera och Linnea på Nansens för att med hjälp av storflocken bli kompis med Miss Daisy, men det få jag skriva om i morgon eftersom sonen rycker och sliter i mig för att komma åt datorn. Men lite bilder på Miss Daisy hinner jag bjuda på! :-)

Den här blicken går bara inte att motstå!

Hon har till och med vit rumpa som mina andra tjejer...

...och så saknar jag en vit nos sedan Kola försvann