Jag har hunnit med några olika sorters konstellationer av marsvin sedan vi fick in våra första killar i famljen. Dumle var drygt ett år gammal och väldigt rädd och Kola var en trygg och erfaren herre på nästan tre år. Så här i efterhand har jag förstått att det i de flesta fall är en ganska ultimat kombination åldersmässigt, och visst var det bra att Kola var lugn med stort tålamod när Dumle kom in i "slyngelåldern" och var lite allmänt pestig av hormonstormarna som levde rövare i hans lilla kropp. De kompletterade varandra bra och var ett väldigt harmoniskt par som gav en underbar upplevelse till oss tvåbeningar som fick ta del av detta.

Dumle & Kola - Väldigt harmoniskt   

När sedan Dumle oväntat dog under en operation så ville vi såklart skaffa en ny god vän till Kola som var synbart deppig över att vara ensam och mest satt och tryckte i hölådan. Vår ursprungsplan för om någon av våra killar skulle bli ensam vara att kastrera och skaffa fruar, men med ett sövningsrelat dödsfall så nära inpå var vi inte så sugna på ännu en sövning så snart igen.

Nu kom den första Eragonsgrisen in i våra liv. Cayenne var ca åtta månader och i absolut värsta åldern för att bli ihopsatt med en äldre kille, men jag var lite stressad av att se Kola ensam och ville försöka få ihop dem trots att Irene inte gav mig särskilt stora förhoppningar. Till en början såg det bra ut. Cayenne var väldigt rädd och sökte sig till den trygghet som fanns att få, det vill säga Kola.

Kola & Cayenne - Skenbart harmoniskt  

Efter ett par veckor hemma hos oss började Cayenne bli lite mindre rädd. De där tvåbeningarna förde mest positiva saker som mat med sig och stället de bodde på började kännas bekant. Vi tvåbeningar var glada, men Kola hade börjat sitta i hölådan och trycka igen. Konstigt tyckte vi.

Kola var så nöjd över att ha en kompis igen, men Cayenne hade andra planer för livet

Till sist såg jag ett tydligt bevis på att allt inte var så harmoniskt i marsvinsboendet som vi trodde. Kola hade blivit biten i läppen.

En av mina favoritbilder på Kola. Man kan se bitsåret plus att läppen är lite röd och svullen...    

Efter att Cayenne fått komma tillbaka till Eragons för att bli kastrerad och få fruar så började letandet efter en ny kompis. Det fanns en ensam kille i Kolas ålder som enligt ägaren med all säkerhet skulle passa som sällskapherre.

Arvid

Nu vet jag inte om det berodde på att Kola sände ut fel signaler efter sin dåliga erfarenhet med Cayenne eller om Arvid inte alls hade den personlighet som förra ägaren trodde, men det gick åt pipsvängen med dunder och brak redan första kvällen och Kolas läpp fick ännu mer stryk än med Cayenne...

Ser lugnt ut men visade sig snart bli en krigsskådeplats

Jag har ont nu

Nu kände jag att vi hade försökt tillräckligt för att jag skulle vara redo för att kastrera. Att sätta ihop med tjejer skulle ju vara problemfritt hade jag hört och jag hade genom Eragons fått information om en veterinär som kastrerade med lugnande och lokalbedövning istället för sövning och som på ett år inte förlorat en enda marsvinskille till skillnad mot var tionde vid traditionell kastrering med sövning.

Fortsättning följer...