Nu var det så där skamligt länge sedan jag skrev något igen.

Killarna mår bra och vi med. Livet snurrar på i 110 km/h som vanligt ;-)

Jag lägger ut lite bilder av burmöbleringen från sist jag städade buren...

Kola säger god natt...

Tack för alla hållna tassar, tummar, tår och ben! De hjälpte!!!

Doktor Bosse klappade, pratade, klämde, kände och lyssnade på Dumle, hela tiden förklarandes vad han gjorde och kände. Allt kändes, såg och lät helt normalt, och i och med att Dumle håller vikten, äter och är glad så tyckte doktor Bosse att så länge vi inte ser att han har ont när han kissar eller om det skulle vara missfärgat urin flera dagar i streck så kunde vi ha is i magen (vilket A först tolkade som en något udda ordination! *fniss*) och vänta med ultraljud tills det finns mer uppenbara symptom på att något är på tok. :-D

*puh*

Det känns kanske som om vi varit väldigt dramatiska, men jag tror att det för både barnen och mig var bäst att vara beredd på alla möjliga utgångar så att vi inte skulle stå där oförberedda om det värsta skulle vara ett faktum. Nu kunde vi gå därifrån extra lyckliga istället. :-)

Ännu en gång, Tack!

Doktor Bosse lyssnade lite på Kola också, för han har hostat och satt i halsen väldigt ofta på sista tiden. Allt lät och kändes bra där också så Kola är väl bara lite extra glupsk eller slarvar när han äter och dricker. ;-)

P.S Irene. Om du har grön jacka så körde du iväg precis när vi svängde in på parkeringen. Det hade varit kul att träffa dig! D.S

-----------------------------------------------------------------------------------------

Lite senare:

Det är visst jobbigt att gå till doktorn. Båda killarna stensover och Dumle, den lilla filtfetischisten, har stoppat huvudet i ett rör. :-)

...som undrar hur det är med oss och alla andra så klart!

Jag är rädd för att Dumle kanske fortfarande har problem. Det börjar bli dags för det där återbesöket hos veterinären. Eftersom resultatet av det med eventuell operation i värsta fall kan innebära att han måste avlivas så har jag bestämt att ge honom helgen med familjen innan vi går till Blå stjärnan med honom.

Han verkar inte ha ont, äter och har inte gått ner i vikt, men jag såg en liten, liten rödaktig kissfläck på en handduk i förrgår.

Håll tummarna för oss nästa vecka gott folk!

*hoppas*

En "före"-bild. Det är ju oftast efter städ man vill fotografera, men här är den, den hemska sanningen! ;-)

Den här möbleringen ser lite tråkig ut, men är en favorit hos killarna. De flyttar själva på kartonghusen fram och tillbaka och får på så sätt nytt att utforska och bralla runt i hela tiden.

Jag har väl berättat att vi har en överenskommelse, marsvinen och jag? Jag börjar med att städa hö-lådan och får sedan ostört städa resten av buren. (Är du inte färdig snart? undrar Kola.)

Jippie!!! Hö på väg!!!

*tugg, tugg, tugg*

Mocka lite... *tugg, tugg, tugg*

...sopa lite... *tugg, tugg, tugg*

...torka lite... *tugg, tugg, tugg*

...nytt spån... *tugg, tugg, tugg*

Åh, nu är hon färdig! Kom och titta!

Jag tycker att det duger. Vad tycker du?

Vi såg inte myset i fleecelådan så matte bytte till mysrulle istället. Den gillar jag!

*tugg, tugg, tugg*

Det blir gott och blandat till kvällsmat. Persiljeblad, morot, röd paprika och gurka. Till höger ser ni den senare kvällssysselsättningen. Leta persiljestjälkar i spånet!

Godis i maten!!!

De har lite olika stil. Kola lämnar inte skålen medans Dumle kör en lite mer dold profil till att börja med.

Matte hjääälp! Han är i vägen!

Det är bitarna längst bort som är godast.

Passa-dej-gosse! säger Kola. Dumle backar...

...för att sedan knö sig ner i alla fall! :-D

Mmmm... jag fick napp!     

Trevlig helg på Er!

Näää, det är ju bara en nybadad Kola! :-D

Så här ynkliga blir vi när vi är blöta

Åh, nej! Nu kommer den där svarta morrande saken som blåser på oss också! Om jag ligger riktigt stilla här så kanske jag inte syns...

Matte har fixat varsitt fleeecekrypin åt oss att hålla värmen på i natt.

Om ni bara visste...

...hur mycket...

...putsande det krävs...

...för att få en..

...crest att ligga riktigt snyggt efter ett bad!

Dumle har visst också några strån som behöver rättas till...

Äh, nu orkar jag inte putsa mer. Kom Dumle så tar vi och käkar lite hö.

Men den där blixtrande saken då?

Okej då. Jag struntar väl i den...

Tänk att det var ett helt år sedan vi med pirr i magen åkte till Dalsland för att hämta hem våra små grisar. Det enda jag kunde om marsvin var det jag hade läst mig till på nätet, men jag har så länge jag kan minnas velat ha en liten limpa och nu skulle vi ju faktiskt få två! Att det sedan var julklappar till barnen, ja, det lyckades jag snart förtränga... ;-)

Det har hänt en hel del under det här året, men det som först dyker upp i huvudet är tacksamhet över att fått lära känna våra små killar. Jag kunde aldrig ana att de skulle vara så stora personligheter och de satte genast igång att uppfostra oss människor i hur de ville ha det i livet. Det har varit fantastiskt att få följa när Kola hjälpte Dumle att hitta sin plast och visade honom att allt faktiskt inte var livsfarligt. Det känns som om båda killarna har hittat sin plats i familjen och de verkar faktiskt trivas lika bra med oss som vi med dem. :-)

Jag sitter just nu på jobbet (och kommer så göra fram till sju i kväll) och övriga människofamiljen är på landet, så killarna får roa sig själva under dagen. Men i kväll... då skall vi ha grönkålskalas!

God fortsättning på Er!

Jag sitter hos lillmatte och Kola hos stormatte. Undrar om det är skönare där borta?

Är det skönare här?

Åh, vad du är jobbig, Dumle! säger Kola.

Då går JAG till lillmatte!

Skönt att han gick! Fast det luktar fortfarande Kola...

Om jag gräver ner mig riktigt djupt så går det kanske bort?

Myyys!

Då sitter jag här minsann!

Puss på dig lillmatte!              

När marsvinen skulle få sin frukostvitkål idag så hittade jag bara Kola i buren. Titta under filten sa maken...

Gissa vem som fick frukost på sängen?! :-)