Efter allt trasslande med marsvin i två månaders tid så kan jag bara inte få nog av att se mina älsklingar vila. :-)

Söta lilla rivjärnet Linnea ser väldigt vän ut på den här bilden ;-)  

Två slagna hjältar  

Vi är en liten flock vi  

Tröttisar  

Det finns ingen som flyter ut som Hera

Jag har städat hos de små liven idag. Det går mycket fortare för tre att grisa ner än vad det gjorde för två.

Nytt hö är godast!  

Först möblerade jag så här med stockhusen...  

...men det blev så dåligt flöde i buren då. För få vägval och för många möten. Så jag vände på stockhusen så att det blev så här:

Mycket bättre!

Linnea har haft problem med sin vänstra nedre framtand. Den hade blivit lite missfärgad och var lite längre än den bredvid. Jag märkte ganska tidigt att hon inte använde sina framtänder som mina andra marsvin. Hon mer sliter loss bitar än att tugga av dem när hon äter grönsaker. Broccoli gör hon ett par försök med, men det är för segt så hon får inte loss något. Om jag däremot skär av knopparna så äter hon tills det tar slut. Spröd vitkål fungerar bra, då går det att riva loss bitar, men om den blivit seg är det svårare. Hö äter hon bra, men hon biter inte av stråna som de andra gör, utan tuggar snällt vidare tills strået är slut.

Nu har hon tappat den uschligaste tanden. I och med att den blev lite längre än den andra så det känns nästan skönt att hon är av med den. Det skall bli spännande att se om hon ändrar tuggbeteende när den växer ut igen. Jag märkte att hon hade lite problem med vitkålen i morse, så jag rev den i små smala remsor åt henne. Hon tog snällt emot dem när jag räckte fram dem åt henne. Det var först senare på dagen som jag upptäckte att tanden var borta. Jag tänker gå till veterinären med henne för att kolla upp hennes tänder, men jag tänker vänta tills tanden växt ut innan så jag ser om hon har kvar sina problem.

Det finns ju människor som har alla möjliga problem med sina marsvin och behöver särbehandla dem på olika sätt, så om Linnea behöver att jag serverar grönsaker i mindre bitar, en begränsad tid eller för alltid, så känns det ganska lindrigt. Jag har även klippt hö och lagt i en matskål. Hon går både dit och till höhögen och äter, så hon vet att hon har ett val där. Så här ser det ut i munnen på henne just nu: