Den allra första gris vi hade hemma hos oss var kusin M:s lille Bobo. Han charmade brallorna av oss rent ut sagt! Nog för att jag ville ha marsvin när jag var liten, men det var nog Bobo som sådde fröet till det som till slut fick Dumle och Kola att hamna hos oss.

Idag har den lille mysfarbrorn gått över regnbågsbron. Hans lillmatte märkte att Bobo slutade äta och dricka. När de var hos veterinären så visade det sig att det var fel på Bobos tänder och veterinären trodde inte att Bobo vid sin ålder skulle klara en operation, så de tog beslutet att Bobo skulle få somna in. Han fick somna i knät på sin älskade lillmatte som klappade honom in i det sista.

Sov i ro fina Bobo. Det finns ingen som kan mysa som du... <3  

Hej då