Jag läste ett blogginlägg där man fick tips på hur man kunde hitta gamla bilder från den amerikanska tidningen LIFEs bildarkiv.

"Vad spännande!" tänkte jag och vad genast tvungen att testa. "Vad skall jag söka på...? Jo! Marsvin såklart!" tänkte jag vidare och knappade in "guinea pig source:life" på googles bildsök.

Nu rekommenderar jag inte någon annan att söka på just "guinea pig" där då det även betyder försökskanin på engelska, resten kan ni lista ut själva, men det fanns några bilder på marsvin som (troligtvis) var keldjur också.

Var inte den här lite lik Bosse&brudarna-Märta?   

Det var såhär marsvin såg ut för sisådär 60 år sedan. Fina va! :-)  

Kola tar en snabbkik och sätter sig sedan och äter hö  

När tjejerna tagit en sväng på utsidan så fortsätter de med insidan...  

...medans Kola fortsätter tugga  

Hopp!  

Till slut ansluter sig Hera till Kola...  

...och sedan även Linnea. Lugnet sprider sig bland nöjda marsvin :-)  

Det var en tjej som var ny på marsvin som undrade hur ett marsvins tänder skall se ut, så jag tog lite bilder på grisarna här hemma.

Först ut en härlig bild på Bobo, från sommaren 2009, där han frivilligt visar upp hur ett marsvinsgarnityr ser ut.

De är faktiskt längre än vad man kan tro och de nedre tänderna är nästan dubbelt så långa som de övre.

För att man skall kunna se rikigt bra så fick Hera agera modell på en bild framifrån...

...medans Kola fick offra sig för sidobilden. (Inte särskilt villig modell kan jag lova!

;-) )

De övre tänderna nöts på insidan medans de nedre nöts på utsidan. Det blir som en självvässande funktion, så själva snittytan där marsvinet klipper av sin mat är väldigt vass!

När det gäller tänder så har vi ju ett sorgebarn här hemma också. När Linnea kom till oss så hade hon besvär av en tand som hon tappade i mitten på december. Den har inte kommit tillbaka ännu så jag gissar att den är borta för gott.

Eftersom singeltanden i nederkäken slits mer än de båda upptill så är den nedre kortare än normalt medans de övre är lite längre. De slits också som ett upp-och-nerpå-vänt V, men tänderna fungerar bra, fast hon behöver hjälp med att hålla efter de övre tänderna med jämna mellanrum. Då använder jag en vanlig sandpapperfil till naglar. Det fungerar bättre än med stålfil.

Sådär! Nu behöver ni (som inte redan visste) inte undra hur det skall (och inte skall) se ut i en marsvinsmun. :-)  

Grattis Kring Kringelkroken till vinsten i Eragons tävling, kategorin Ny blogg/webbsida! Väldigt välförtjänt i mina ögon. Om jag skulle ge en egen motivering så skulle det vara för att du har förmågan att se bortom de yttre "felen" på ett marsvin som Thomas. Det är inte alla som smälter för ett öga som ser ut som på en alien, hur go han än är. ;-)

I kategoring Existerande blogg/webbsida var det Colinas omplacering som vann. Även denna utmärkelse är mycket välförtjänt. Att ha en sådan ork att engagera sig och för att du delar med dig av information som många inte är medveten om. Att det finns horder av marsvin som far illa i ett land som Sverige, och att det fatiskt är misshandel även om det är okunskap. Som djurägare över huvud taget så har vi ett stort ansvar i att se till att våra skyddslingar har det bra. De är ju till 100% beroende på vår välvilja!

Hederspriset gick till Humlan som är min absoluta favoritsida om marsvin på nätet. Den sidan har jag själv haft oerhörd nytta av då jag var ny på marsvin. Det fanns inte så många bra faktasidor då (och det är faktiskt bara drygt två år sedan) och de som andas en sådan kärlek för marsvin var/är ännu mer sällsynt!

Till sist vill jag tacka för berömmet min egna blogg fick från en jurymedlem: "Jag tycker att Kola och tjejerna är den som har mest själ. Bra skriven med fina foton men borde uppdateras lite oftare."

Jag är så glad och stolt att jag rodnar! Tack!!! :-D

En av mina egna favoritbilder på älsklings-Kolan  

Jag hade läst på Kring Kringelkrokens blogg att de nysamsade marsvinen skulle hämtas hem i torsdags. Jag tyckte att det skulle vara kul att träffas så jag ringde Irene och erbjöd mig snabbt att hämta från tåget då jag insåg att Kringelkrokan skulle komma på förmiddagen (min eftermiddag var vikt åt att jobba).

Väl på Centralstationen så visade det sig att tåget var lite försenat (när är de inte det...?) så jag strosade omkring och tog lite foton.

Helt plötsligt så upptäcker jag att bjälkarna som sticker ut lite här och var faktiskt hade ansikten på sig...

...och det var många olika ansikten också!

Tänk vad man kan upptäcka om man lyfter blicken lite! :-) Fast det var ju inte det jag skulle skriva om.

Till slut kom ju Kringelkrokan.

Med sig hade hon fyra små fybenta individer som följde med till Eragons med hopp om att få nya familjer. Fine Ozzy hade faktiskt redan en familj som satt och väntade på honom. Tiger (som var ett av ormdjuren som kom i somras) hade förlorat sin kompis och ville ha en ny vän.

Ozzy & Tiger

Mötet verkade lovande och när de gett sig av så fortsatte vi att prata marsvin och gosa med de tre andra.

Justin

Sienna & Drew

Det var nog skönt att landa lite efter allt tågåkande. Det var i alla fall väldigt trevligt att få frossa i marsvinsprat utan människor med skeptiskt höjda ögonbryn! Tack!

:-D

Thomas, Niña & Stumpan - Kringelkrokans nysamsade flock...

...och lilla Maritza - den nya fjärdedelen som skulle få följa med hem

Här sitter jag och äter hö, då va...

Om man inte räknar ett flygplansbyte på Heathrow så har jag aldrig varit i England. Jag har däremot känt mig lockad många gånger, särskilt när en väninna till mig talat om att hon varit på Afternoon Tea. Det kändes som en sån där grej man helt enkelt skall vara med om här i livet.

I söndags så tog väninnan saken i egna händer och bjöd hem mig och två av våra gamla grundskoleklasskamrater på just Afternoon Tea. Det var helt enkelt ljuvligt!

:-)

Till att börja med hade hon gjort fem olika sorters snittar. En med gurka, creme fraiche och färkost med örter, en med skinka och dijonsenap, en med äggsallad och krasse, en med lax och pepparrot och slutligen en med gorgonzola, rädisor och mörk choklad(!). De var helt fantastiska!

Efter snittarna serverades små scones men clotted creame och lemon curd, båda hemmagjorda naturligtvis, samt jorgubbsmarmelad och fikonmarmelad. Hur smaskigt som helst!

Efter alla dessa godaker och hur många koppar te som helst så ställde hon fram ett par kakor också. En mjuk kaka med farinsocker och massor av russin som fått marinera i te och så var det en lite söt muffin med blåbär och glasyr. Mmm...

Det behövdes ingen middag den dagen kan jag tala om! Tack! :-)