Det märks att han är deppig, vår fina Kola. Han tillbringar den mesta tiden i höbingen, troligen för att det luktar mest Dumle där. Det skulle egentligen behöva bytas, men jag låter det vara tills Kolas nya kompis har kommit.

Äter gör han, men utan någon större entusiasm och inte de mängder han brukar. Jag vägde honom nu i morse bara för att dubbelkolla. 1125 g är något mindre än vanligt, men inte så att det känns som om det är någon fara på taket.

I morgon kommer Kolas nya vän. Jag håller på och förbereder som bäst inför det. Jag skall skärma av halva vardagsrummet så de har gott om plats och en neutral yta att träffas på. Kola skall få klorna klippta och rumpan rensad idag och så blir det bad för båda killarna i morgon innan vi släpper ihop dem. Där skall de få bo tills på tisdag hade jag tänkt. Då får de flytta tillbaka till den sanerade buren i köket plus att de skall få ha öppen dörr till 7,5 kvadratmeter köksgång den första tiden.

Jag skall strax gå ner i tvättskugan och tvätta köksmattan och alla marsvinstextilier. Det känns lite jobbigt att göra allt för att "sudda ut" Dumle här hemma, men vi måste se till Kolas bästa. Allt för att ihopsättningen med nya kompisen går så smidigt som möjligt.

Vi pratar om Dumle nästan hela tiden. Det märks att A behöver det. Och jag med för den delen...

Jag läser bakåt i bloggen och återupplever och tittar på bilderna. De senaste månaderna visade Dumle ett större självförtroende. Han var mer benägen att komma fram när man närmade sig buren och det gick att klappa lite grann utan att han sprang och gömde sig. I famnen så slappnade han av på en gång. Gillade att ligga stilla och låta bakbenet flyta ut. Och pussas!

Av Kola har jag nog inte fått en enda puss under de här åren vi haft honom. Det ligger inte för honom helt enkelt. Sånt trams som att sitta stilla i knät har han heller inte tid med. Då nyps han och om det inte får oss att sätta ner honom så kissar han på oss. Då får han genast komma tillbaka till buren har han upptäckt. Däremot så sitter han gärna mitt i buren och blir klappad i cresten. Då riktigt myser han och sluter ögonen för att det är så skönt. Att bli kliad under hakan är också en favorit. Kel på egna villkor är det som gäller för vår självständiga Kola.

Tänk att två marsvin kan ha så olika personligheter! Undrar hur nya kompisen är? Han får vara precis hur han vill, bara han är snäll mot Kola...