Det känns som om vi kommit in i en ny fas här hemma. Cayenne börjar inse att vi nog inte är lika farliga som han trodde från början. Han är fortfarande väldigt lättskrämd, men han flyr inte lika långt utan stannar då och då upp en bit bort för att någon gång försiktigt ta upp det han höll på med. Jag har sett honom dricka ur vattenflaskorna ett par gånger och om vi sitter riktigt stilla så vågar han ytterst vaksamt ta godbitar ur handen på oss. Idag såg jag faktiskt honom sitta i ett kartonghus och sluta ögonen en stund, trots att jag fanns inom synhåll.

Även Kola har fått smaka på Cayennes ökade självförtroende. Igår såg jag dem tjafsa lite över en morotsbit som Cayenne var ute efter när Kola tydligen ansåg att han gjort anspråk på densamma. Idag satt Kola demonstrativt strax innanför öppningen till hölådan så Cayenne snällt fick sitta på utsidan och hålla tillgodo med de strån han nådde därifrån. Så satt Dumle och Kola allt som oftast. Men Cayenne lät det inte stanna där. När Kola betat sig en liten bit framåt så att det blev utrymme för Cayenne att klämma sig förbi bakom så slank han in och placerade sig tjattrandes strax framför huvudet på Kola. Kola utmanade genom att höja på huvudet men Cayenne backade inte undan utan utmanade tillbaka. Det hela slutade med att Kola snopet hoppade ur höbingen.

Jag blev lite oroad, men det slumpade sig som så att jag hade Irene i telefon när det hela hände så hon fick direktreferering under tiden. Enligt henne så behöver detta inte betyda att det håller på att braka ihop dem emellan utan det är kanske bara så att de håller på att arbeta fram hur de skall förhålla sig till varandra.

Som sagt, det är verkligen spännande att få vara med på den här resan!

Fortsätt hålla tummarna är ni snälla...