I kväll skall jag ha tjejmiddag här hemma med marsvinscamping i halva vardagsrummet och allt. De som kommer känner mig sedan tjugo år tillbaka så jag har egentligen ingen panik för att visa upp totalt kaos, men det hade onekligen varit lite smidigare att ha tillgång till hela lägenheten! ;-)

Alternativet till marsvinscampingen skulle vara att flytta dem till buren + köket redan idag, men jag tror att det är ännu sämre att ha killarna springandes runt fötterna mitt i all matlagning. De får vara lite mer ifred i vardagsrummet också.

Menyn i kväll ser ut så här:

Chilikryddad ärtpuré med räkor på spett

Viltlax som serveras med potatis och stekt svamp

Cassataglass

Baci, italienska gräddkyssar, till kaffet

Alla recepten har jag hittat på arla.se.

Ingredienserna till Cassataglass

I morgon skall jag flytta Kola och Cayenne till köket. Det skall bli så skönt att få marsvin där igen. Varje gång jag passerar så tittar jag ner i den sanerade buren och det känns sååå tomt, trots att jag har två killar i vardagsrummet.

Till att börja med så skall jag ha öppet till köksgången hela tiden så att de har mer yta att röra sig på, men på lördag blir det premiär med att vara instängda i buren. Då skall A ha tjejkväll med övernattning (de blir minst sex övernattare än så länge) och då känns det inte säkert att ha killarna på golvet. Spännande!

A har också haft födelsedag  

Nej, nu är det dags att feja det sista här hemma och börja förbereda maten så smått. Puh! :-) 

Irene vägde Cayenne när jag hämtade upp honom i torsdags. Han kom upp i 618 g på hennes våg. Idag vägde jag honom här hemma för första gången.

Här på hemmavågen blev resultatet:

Kola 1115 g

Cayenne 588 g

Jag vet inte om viktnedgången är riktig eller beror på skillnad i våra vågar. Nu har ju Kola faktiskt minskat en aning i vikt sedan i onsdags trots att han äter mycket bättre, så det kan ju vara så att de rör på sig mer än vanligt nu i samband med ihopsättningen. Jag skall väga nästa lördag igen så jag ser att det går åt rätt håll.

Jag skall kanske lägga in ett extra mål grönsaker så här i början?

Mycket hö går det åt i alla fall! :-)

-------------------------------------------------------------------------------------------------

Idag har barnen och maken åkt till landet för att begrava Dumle. Eftersom jag jobbar natthelg så kunde jag inte följa med. Tänker lite extra på honom... *love*

Så där ja. Då var Cayenne försäkrad också.

Jag ringde till Agria för att prata om hur de tyckte jag skulle gå tillväga i och med att det inte går att vara helt säker på att de kommer överens förrän om ett par veckor.

Tjejen jag pratade med berättade att jag har 14 dagars ångerrätt på försäkringen från och med den dag jag får hem papprena i brevlådan, och dessa förväntas dimpa ner om 7 dagar. Då har jag alltså tre veckor på mig. Skulle det skita sig efter det så får det väl vara värt 360 kronor.

Fördelen med att teckna försäkring redan nu är ifall Cayenne skulle få något oturligt bett eller så nu under ihopsättning. Den gäller för skador från och med klockan 00:00 dagens datum. Däremot så dröjer det 20 dagar innan den gäller för sjukdomar.

Med facit i hand efter de här två år jag har haft marsvin så tycker jag verkligen att det är värt en krona om dagen att känna tryggheten att ha råd att operera vår familjemedlem om det skulle behövas.

Så här ser räkningen för Dumle ut:

10-10-08  Klinikavgift........................532,00

10-10-08  0,3 ml Baytril vet inj................1,69

10-10-08  Injektion............................59,49

10-10-08  0,6 ml Baytril oral lösn. 2,5%.......2,64

10-10-11  Narkos..............................544,54

10-10-11  Operation hudtumör..............564,68

10-10-11  0,3 ml Baytril vet inj................1,69

10-10-11  25 ml Intravenöst dropp á 0,19....4,75

10-10-11  2 ml Primperan inj á 3,98...........7,96

10-10-11  1 ml Dopram inj.....................16,88

10-10-11  Magsäckstömning..................475,90

10-10-11  1 st administrationsavgift.........100,00

Totalt...............2312,22

Det jag betalar är 700 kr i självrisk plus 25% av resterande belopp. För mig slutade räkningen på 1340 kr efter öresutjämning.

Det hade såklart varit roligare om jag hade fått med mig en levande, välmående Dumle hem. Utan försäkring hade jag kanske varit tvungen att ta beslutet att avliva Dumle. Nu hade han i alla fall en chans...

När vi kom upp i morse så hittade vi Kola och Cayenne i lilla höburen tillsammans!

:-)

Efter att jag gett dem frukostvitkålen så satte jag mig en liten bit ifrån i inhägnaden. Killarna tog genast för sig.

Kola skulle givetvis ha just den vitkålsbiten som Cayenne hade tagit.

Cayenne protesterade lite tjattrandes, men lämnar den ifrån sig ganska så snart. Jag antar att det hör till att Kola skall visa att han är den som gör som han vill. Det är skönt att han gör det på ett så lugnt sätt. Inget roffande utan han sträcker sig bara efter Cayennes vitkål men viker inte undan.

Efter att de ätit en liten stund så börjar Cayenne kika lite på mig. Han närmar sig försiktigt lite ryckigt så där. Sträcker fram nosen och sniffar på mitt knä.

I samma sekund som nosen snuddar vid mig så tokrusar han in i lilla höburen och Kola lunkar efter.

Så sitter de tillsammans och äter en liten stund igen.

:-D

...så ser det lovande ut.

Efter att ha tillbringar lite tid i varsin del av inhängnaden så kommer vi på Kola med att "leka Följa John" med Cayenne. Det var inget kurrande och inget direkt ridande utan mer "nu får du flytta på dig, lille vän, för det är trots allt jag som är både störst och äldst här", medans Cayenne konstant tjattrande flyttar sig ett par decimeter och Kola följer efter.

Jag har hört ett enda litet halvhjärtat kurr från Cayenne strax efter jag satte ner dem i inhängnaden, annars är det senaste tjattret det enda ljud som yttrats.

De har varit duktiga på att knapra grönsaker. Det är endast några spridda morotslantshalvor kvar. Hö äter de glatt också. Kola har mutat in den lilla buren medans Cayenne har synts i den stora (där ligger det en hel massa minimarsvins-pluttar).

Cayenne är lättskrämd när det gäller oss människor. Om vi dyker upp plöstligt så far han som ett streck in i transportunderdelshuset. Eller ja, det räcker med att vi kommer in i hans synfält faktiskt, men det är väl inte så konstigt. Det är ju både ny miljö och nya männsikor för honom. Fast han är ganska kaxig ändå. Om vi sitter stilla så har han inget emot att tassa omkring med ett öga på oss, och när jag tog upp killarna en liten stund för att J skulle få se Cayenne så vågade han äta persiljan som erbjöds.

Det har gjort gott för Kola att få en kompis igen. Han är mer aktiv och liksom lite gladare i ögonen. Han verkar nöjd helt enkelt. Skönt!

Kola ligger just nu och sover i transportöverdelshuset medans Cayenne tassar omkring. Jag hör hans klor i parketten och lite hötuggande här och där. Nyss skuttade han in i "Kolas" höbur också. När katten är borta... ;-)

Nej, nu måste jag gå och lägga mig. Håll tummarna för morgondagen är ni snälla!

Efter fyra timmars utbildning på jobbet så åkte jag förbi Eragons och hämtade upp lille Cayenne. Han är en ljusbrun och vit liten kille med växande päls som behövde en kompis. Precis som Kola. Här kommer "lite" bilder från när de träffades.

Kola var först ut med att bada 

Sedan var det Cayennes tur  

Har ni hört talas om uttrycket "som en dränkt råtta..."? ;-)  

Utsläpp  

Cayenne hittade trygghet under en stol  

Vi ignorerar varandra  

Fast jag är allt lite nyfiken på han där borta  

Hej...  

Vem är du?  

Det här är en oskarp...  

...sån här :-)  

Vart skall du?  

Ooops, en återvändsgränd  

 Puss? 

Till slut gick Cayenne in här. Kola gick efter. De tog sig ett varv där inne sen kom Kola ut igen. Cayenne satt kvar i över en timme.  

Vy från ena hållet...

...och från det andra  

Det märks att han är deppig, vår fina Kola. Han tillbringar den mesta tiden i höbingen, troligen för att det luktar mest Dumle där. Det skulle egentligen behöva bytas, men jag låter det vara tills Kolas nya kompis har kommit.

Äter gör han, men utan någon större entusiasm och inte de mängder han brukar. Jag vägde honom nu i morse bara för att dubbelkolla. 1125 g är något mindre än vanligt, men inte så att det känns som om det är någon fara på taket.

I morgon kommer Kolas nya vän. Jag håller på och förbereder som bäst inför det. Jag skall skärma av halva vardagsrummet så de har gott om plats och en neutral yta att träffas på. Kola skall få klorna klippta och rumpan rensad idag och så blir det bad för båda killarna i morgon innan vi släpper ihop dem. Där skall de få bo tills på tisdag hade jag tänkt. Då får de flytta tillbaka till den sanerade buren i köket plus att de skall få ha öppen dörr till 7,5 kvadratmeter köksgång den första tiden.

Jag skall strax gå ner i tvättskugan och tvätta köksmattan och alla marsvinstextilier. Det känns lite jobbigt att göra allt för att "sudda ut" Dumle här hemma, men vi måste se till Kolas bästa. Allt för att ihopsättningen med nya kompisen går så smidigt som möjligt.

Vi pratar om Dumle nästan hela tiden. Det märks att A behöver det. Och jag med för den delen...

Jag läser bakåt i bloggen och återupplever och tittar på bilderna. De senaste månaderna visade Dumle ett större självförtroende. Han var mer benägen att komma fram när man närmade sig buren och det gick att klappa lite grann utan att han sprang och gömde sig. I famnen så slappnade han av på en gång. Gillade att ligga stilla och låta bakbenet flyta ut. Och pussas!

Av Kola har jag nog inte fått en enda puss under de här åren vi haft honom. Det ligger inte för honom helt enkelt. Sånt trams som att sitta stilla i knät har han heller inte tid med. Då nyps han och om det inte får oss att sätta ner honom så kissar han på oss. Då får han genast komma tillbaka till buren har han upptäckt. Däremot så sitter han gärna mitt i buren och blir klappad i cresten. Då riktigt myser han och sluter ögonen för att det är så skönt. Att bli kliad under hakan är också en favorit. Kel på egna villkor är det som gäller för vår självständiga Kola.

Tänk att två marsvin kan ha så olika personligheter! Undrar hur nya kompisen är? Han får vara precis hur han vill, bara han är snäll mot Kola...

Tack alla snälla för de fina kommentarerna. Det tröstar mycket att få dela med sig och att veta att det är så många som tänker på oss och känner med oss. Kram till er alla och en extra kram till Merlin-matten som också förlorade en kär familjemedlem igår.

Det som inte fick hända hände ju. Det var en smått chockad veterinär som ringde med de dåliga nyheterna igår. Hon hade aldrig varit med om just det som hände Dumle innan.

De sövde honom och började ta bort bölden (som senare skulle visa sig vara en tumör) när Dumle plötsligt började få gas i tarmarna. Först trodde de att det var i magen så de förde ner en sond för att leda bort gasen, men eftersom det satt mycket längre in i tarmsystemet så gick det inte att få bukt med gasbildningen. Till slut orkade Dumles hjärta inte mer utan stannade.

De vet inte vad som orsakade den kraftiga gasbildningen. En teori är att han fått i sig något olämpligt dagen innan, men det går inte att veta säkert.

Själva tumören var det god prognos på och om bara operationen gått bra så skulle han blivit helt återställd efter den.

Det som jag försöker trösta barnen och mig själv med är att Dumle var nersövd när han dog. Han slapp ha ångest och att få ont.

Jag satt framför TV:n med Dumle i knät i söndags kväll. Han låg under en fleecefilt och mös och jag fick många pussar. A satt med Dumle igår morse innan hon skulle till skolan och fick även hon lite sista pussar från vår lilla älskling. Det känns bra att vi fick ett litet farväl var innan han dog.

Vi har varit och hämtat Dumle hos veterinären. Det kändes bra att få se honom och att klappa lite en sista gång. De hade lagt honom i en jättefin liten pappkista. Vi la ner varsitt foto på barnen och tre fina strån hö, som var det han tyckte allra mest om. Jag lägger ut ett par bilder sist i inlägget. Om ni inte vill se så kan ni undvika att titta där.

Våra marsvin har alltid varit väldigt tysta av sig, men nu när Dumle inte är här så är det väldigt tydligt att han hade en väldig massa ljud för sig i alla fall. Det kurrades på Kola allt som oftast och kluckandet när han utforskade större ytor var bara sååå charmigt. Men det ljud jag kommer sakna allra mest är när han hoppar in i hölådan och förtjust piper lite tyst för sig själv i ren, skär lycka...

Kola känns lite vilsen. Han tillbringar den mesta tiden i hölådan. Vid grönsaksdags så kommer han direkt, men han tar ett varv runt buren som för att tala om att "nu har maten kommit" innan han hugger in. Han skall få en ny kompis. Snart!

Hej då älskade lilla Dumlegris och tack för all glädje och kärlek du gett oss...