Vår vackraste finaste Dumle klarade inte narkosen...

Vi är så ledsna...

Dumle är inte alls förtjust i mig för tillfället. När jag smackar som jag alltid gör när jag kommer med mat eller godis så kommer han springande och sniffar. Sen när han får syn på mig med gurka i handen så "säger" han: "Nä, nu kommer du med din gurka igen. Du skall säääkert klämma på det där onda eller stoppa mig i transportburen eller ge mig sån där äcklig medicin. Behåll din förpipplade gurka för dig själv!!!" och springer iväg och gömmer sig i första bästa hus.

Långsint är han så det förslår,  och jag blir orolig. "Tänk om han inte mår bra! Äter han verkligen? Är han inte lite uppburrad nu?!" Fast när jag lägger gurkbiten inne hos honom i huset och förpassar mig till ett enligt honom lämpligt avstånd så hugger han glatt in på godsakerna. Det är nog ingen fara med honom. Han är bara pissed helt enkelt och tycker att jag har förbrukat hans förtroende. Jag har en del att gottgöra efter operationen i morgon. :-S

Då var det dags igen. Jag satte marsvinen i knät på A och hennes kompisar för att vänta på kloklippning medans jag städade buren. "Mamma!" ropar A efter en liten stund. "Dumle har något äckligt!"

Jodå... En böld... Den är stor som en vindruva ungefär.

Det mörka är sårskorpa. Jag tänkte att han kanske fått ett stick av ett höstrå eller möjligtvis ett bett av Kola, så jag tog varmt vatten på en handduk för att se om jag kunde blöta bort skorpan och på så sätt få tömt bölden.

Det visade sig att det inte var något hål under skorpan utan att den kommer från att huden är så utspänd och är på väg att spricka. Jag ringde till Blå Stjärnan och fick en tid 25 minuter senare så jag stoppade genast killarna i transportburen för att få en bedömning.

Enligt veterinären så är gnagare väldigt bra på att kapsla in infektioner så det bästa sättet för att få bukt med en böld är att ta bort det hela med en operation.

Efter en allmän genomgång med beröm för kondition, hull och päls (tack, tack) så klämde och kände veterinären på bölden. Dumle sa inte ett pip ens, snälla killen. Hon kunde känna att infektionen var helt inkapslad och troligtvis kommer från ett sticksår i munslemhinnan. Hon tittade även på tänderna som såg OK ut, om något så var de nedre tänderna något vinklade inåt mot tungan, men det höll han nog ordning på själv med höätande.

Dumle fick en antibiotikaspruta i nacken, två doser Baytril till lördag och söndag samt en tid för att operera bort bölden tidigt på måndag morgon. Han är enligt veterinären en "god kandidat" för ett sådant ingrepp. Hon gav mig en varning för att det skulle kunna vara en tumör, vilket i sådana fall skulle visa sig vid operationen, men det troligaste är att det är en böld så vi satsar på det.

Eftersom det inte känns så bra att hitta en så stor böld så frågade jag veterinären hur länge hon trodde att han hade haft den. Själva orsaken till bölden kunde nog ha funnits där ganska länge, trodde hon, men bildandet av själva bölden kan gå väldigt snabbt. Det kändes i alla fall lite tröstande.

Skönt att vi har våra grisar försäkrade! Operationen går på ca 3000 kr, men vi betalar bara självrisken på 700 kr och 25% av resterande belopp.

Håll tummarna för oss på måndag är ni snälla!

Japp! Då har även lillebror blivit tvåsiffrig. Han har ju sprängt ett par barriärer de senaste åren. Först blev han tyngre än sin två år äldre syster. Sen blev fötterna större och nu i sommar har han även gått om henne vad det gäller längd. Ålder lär han förhoppningsvis aldrig gå om, men nu är han som sagt tvåsiffrig i alla fall! :-)

Vi firade med sång, macka och O'boy plus en present på morgonen precis som vi brukar, och så kom morfar och morbror över på en kvällsfika med godaste kladdkakan. (Mormor jobbade sent.)

Här är receptet om ni vill pröva:

100 g smör, smält och låt svalna

100 g choklad (70%), smält i vattenbad och blanda i smöret

2 ägg

2 dl strösocker

1 1/4 dl vetemjöl

1 msk vaniljsocker

4 msk kakao

Vispa ägg och socker poröst. Blanda i resten av ingredienserna och häll i en smörad och bröad form med löstagbar kant. Grädda i 160 grader i 24 minuter. Låt kakan stå några timmar innan den serveras med vispad grädde till.

Receptet som blivit en familjefavorit har jag hittat här.

Lille Dumlegrisen har nyss fyllt tre år och vi glömde gratulera honom på födelsedagen. Kolas fjärde födelsedag i mars i år blev inte heller uppmärksammad i bloggen, fast vi hade lite firande irl. Nu i oktober fyller även de båda människobarnen år med en veckas mellanrum.

Jag tänker helt krasst utnyttja det faktum att marsvin inte är datummedvetna och ha alla barn- och släktkalas innan jag ställer till med marsvinskalas, så där har ni lite bilder att se fram emot om några veckor. Det är intensivt här hemma just nu! :-)

Något som är lite svettigt är att Kola faktiskt fyller fem inom ett halvår. Fem! Det känns liksom så darrigt att tänka "ett femårigt marsvin". Hur gammalt blir ett marsvin? Jo, fem till åtta år är en vanlig beskrivning. Men Kola skall ju leva för alltid!!!

Jag tröstar mig med att han är frisk och kry och beter sig som han alltid har gjort. Han kommer nog bli en av de som blir åtta... minst! Bara så han vet vad han har att rätta sig efter... ;-)

Nu skall jag sätta igång att röja ur röran i klädkammaren och se om jag hittar sonens skaljacka där. Troligtvis är den inte där utan glömd någonstans eller att någon tagit fel jacka i skolan. Det här med klädkammaren är sista halmstråt. Det blir nog till att shoppa ny i morgon... typiskt!