I morse la jag mig i badet med en bok. Jag hade ju sååå gott om tid på mig tills jag behövde åka till Viktväktarna. När jag väl masade mig upp så hade mötet hållit på i tio minuter och då är ändå vägningen under en halvtimme innan! :-S

Jag körde dit snabbt som ögat för att fråga om jag kunde få väga mig med nybörjarna. Jag ställde bilen utanför utan att lägga på parkeringsavgift (fy mig!) och sprang upp och fick vägt mig. När jag kommer ut så står det en P-nisse där och väntar på mig. Han spände ögonen i mig och undrade varför jag inte betalt någon avgift. Jag sa som det var att jag var sen och bara skulle springa upp för att väga mig och att jag inte brukar göra så men att jag tog en risk, så om han skrev ut boten så skulle jag snällt betala.

Han tittade på mig och visade på sin dosa vad mitt risktagande skulle kosta mig. 400 kronor. "Men om du lägger i en tia där borta så struntar jag i att skriva den här gången." sa han!!! Jag får nog gå och köpa mig en lott! :-)

Vägningen var också trevlig. Eftersom vi haft så mycket runt oss sedan jul så har jag inte viktväktat en dag, men jag har ändå lyckats med att endast gå upp två hekto sedan dagen innan julafton! *klappar mig själv på ryggen*

Väl hemma så släppte jag ut killarna. Jag har köpt en toalåda till för det får plats två stycken mellan buren och fönstret och naturligtvis så valde de att kissa mellan lådan och buren. Inte nu längre! Fast det kommer lite pölar på filten här och där.

De är så söta de små raringarna. De hade lite rusningar och sprang och bockade som två hästar på grönbete. Hjärtat bara smälter när man ser dem. :-)

Nu skall jag ge barnen och deras kompisar lite mellanmål, sen skall vi mysa hela kvällen.

Trevlig helg!

Idag var killarna ute i tre timmar. Jag kom på att de var mindre benägna att gömma sig i hörnet bredvid buren om jag la ut filten med alla saker (rör, bäddar, tegelsten e.t.c.) direkt framför buren. Vattenflaskan satte jag på insidan gallret så pipen stack ut så de kunde dricka.

De var inte lika stressade att ta sig in i buren idag, men efter en liten stund så var det tryggheten inne i kartonghuset eller papperspåsen som hägrade. De blev sittande där i långa stunder, så vid ett tillfälle vände jag på kartonghuset så det fick botten istället för tak. Då gick de faktiskt fram till höhögen och började äta.

Jag tror att jag skall testa att ha fler korta stunder under dagen i stället för ett långt maratonpass nu fram till A får färdigt deras ramp i träslöjden. Då de kan gå in i buren själva så får jag lägga energi få att locka ut dem motsvarande stunder som jag plockar ut dem nu innan rampen.

Själv har jag ägnat dagen till att vika tvätt, småstäda och ha träningsvärk. Vilken tur att jag fick rida Mimosa som är så mjuk att sitta på i tisdags och inte någon av de skumpigare hästarna så här efter juluppehållet! Då hade jag nog varit lätt invalidiserad idag. ;-)

Idag passade jag på att väga killarna igen. Dumle vägde 1045 g, d.v.s 65 g mer än vid förra vägningen, och Kola vägde 1185 g, d.v.s 90 g mer än förra gången! Jag har två teorier kring viktökningen. Antingen så ger vi dem för mycket grönsaker (de får inte pellets eller annat kraftfoder) eller så beror det på att jag första gången vägde dem efter frukostmålet och den här gången efter middagsmålet.

Jag själv väger ju olika under olika dagar p.g.a vad och hur mycket jag ätit under dagen, så jag brukar väga mig naken och nykissad på morgonen. Då blir ju vikten mer representativ.

Jag tror att jag skall pröva att väga dem direkt på morgonen i ett par veckor och se hur det utvecklar sig.

Vi byggde en liten bana åt dem på golvet idag med persiljekvistar och små paprikabitar utplacerade på lämpliga ställen. Allt för att få dem att vilja utforska köket lite mer. Kola var snabbast på grönsakerna men Dumle var även idag den som var mest intresserad av att utforska de bortersta vråna.

A och jag låg länge på köksgolvet och tittade på dem. Just det där med att sitta stilla länge är inte J:s starka sida! ;-)

Nej, nu måste jag försöka fösa barnen i säng. Det är en skoldag i morgon också.

Både A och jag är rejält hästbitna. Jag red från jag var sju till femton år, sen hade jag ett litet uppehåll på tjugo år, och nu är jag inne på mitt femte år igen. När A var tre år gammal så började hon tjata om att få börja rida. "Mamma jag vill sitta på deeen!!!", sa hon och pekade när vi åkte bil förbi hästhagar. Det måste sitta i blodet för jag tycker inte att jag har lagt mer tyngdpunkt på hästar än på några andra djur när hon växte upp.

Jag tog kontakt med ridskolan, och hon började rida i ledgrupp i genomsnitt en gång i månaden från den hösten hon skulle fylla fyra. Nu har hon ridit lektion i tre och ett halvt år och tycker fortfarande det är lika roligt.

Idag fick jag rida en av hästarna som jag egentilgen är lite för tung för. Det var kanske två - tre år sedan jag satt på henne sist, och det roligaste med att rida henne igen var att jag upptäckte hur mycket jag har lärt mig på den tiden! Hon är en av de hästar som försöker "springa ifrån" när det blir lite jobbigt, så den stora utmaningen är att få henne i balans och att gå lugnt och fint. Det gick riktigt bra faktiskt! :-)

Killarna har jag nästan inte träffat idag. Jag kom hem klockan halv sju på morgonen och efter att ha skickat barnen till skolan och gett killarna frukost så var det sängen som hägrade. Upp igen vid tre och hämta J från fritids, sen var det middag för både två och fyrbenta och sen iväg till ridskolan.

A ropar upp klockan fem och rider till kvart över sex, sen gör vi iordning hennes ponny. Efter det blev det lite fika och läxläsning i cafeterian fram tills morfar hämtade A och så ropar min grupp upp tjugo över sju. Min ridning slutar tjugo i nio, sen är det till att snabbt göra iordning hästen, hem och duscha och direkt iväg till jobbet. Roligt men intensivt!!!

Vi får kompensera killarna med lite extra uppmärksamhet i morgon!

Idag var jag nere i garaget och bar upp spånskivorna att skärma av köket med. Jag la ut fleecefiltar och handdukar på golvet samt toalåda, en kartong med hö, röret, smådjursbäddarna, deras hus och tegelsten sen plockade jag ut killarna och började tömma buren.

Det första Dumle gjorde var att gömma sig i röret och Kola satte jag ner i huset. När buren inte stod där och lockade med sitt vanliga lugn (jag höll ju på med plastpåsar och härjade) så blev de efter en stund nyfikna på de nya öppna ytorna. Till min stora förvåning så var det Dumle som tog täten! Han började med sitt vanliga "nu-går-jag-hitåt-och-jag-snackar-så-att-du-skall-höra-var-jag-är-tjatter" som han alltid gör på golvet, och knallade snabbt runt och utforskade de mest avlägsna hörnen. Efter en liten stund hängde även Kola på. De är så söta där de rumpar fram i ett litet tvåmarsvins lämmeltåg! :-)

Så länge jag höll på och tvätta och iordningställa buren så var de helt nöjda med att knalla omkring på golvet, men när buren var färdig och höet var på plats så blev det lite stressat och de kämpade för att ta sig in, så då fick de hoppa i buren igen.

På onsdag skall A ha sin första träslöjdslektion, så vi skall göra en ritning på en lämplig ramp som hon kan göra. Vårt mål är att killarna till slut skall ta sig ut på golvet av egen vilja. Jag är övertygad om att det kommer gå med tiden.

Babysteps, Marie. Babysteps och tålamod! ;-)

J och jag kollade över klorna på dem också. Det verkar som att de slitit mer på dem den här veckan för det var bara några få som behövdes justeras. Det beror kanske på tegelstenen?

Jag vill dessutom tala om att Dumle har fått en mycket bättre "hoppa-upp-på-hyllan-teknik" alla redan! Det är oftast han som är först där uppe nu.

Jag jobbade ganska sent idag med. Min make är iväg med de slovenska jägargubbarna, så mina föräldrar passar A och J nu i helgen och när jag jobbar måndag och tisdag natt. Sen kommer jag vara ledig en hel vecka. Den lediga veckan (som kommer var femte vecka i schemat) är en av de stora fördelarna med att jobba skift. En annan är att barnen inte behöver vara ensamma hemma så mycket efter skolan.

Barnen och jag hade lite myskväll och åt chokladpudding och tittade på Americas Funniest Homevideos Djurspecial som vi spelade in i fredags. Framför allt J älskar det programmet. Vi sitter ofta och skrattar så tårarna sprutar när vi ser det! :-)

Efter att jag fått ungarna i säng så plockade jag upp killarna och satt och tittade på TV med dem i knät. Dumle slappnar av efter en stund, men Kola har en tendens att bli rastlös. Till slut "bet" han mig lite i armen, precis som när han drog i Dumle för att få honom att följa med honom ner i soffan från A:s knä, som för att säga "Jag står inte uuut!!! Det händer ju inget här! Släpp ner mig!". Då gick vi in till J som fortfarande låg och snurrade och sa god natt, sedan fick de gå ner i buren igen.

Kola visar ganska tydligt när han har åsikter om något, men han är försiktig och "biter" inte så att det gör ont, utan bara visar. Jag tolkar det som ett sätt att kommunicera.

Jag har märkt att killarnas tassar blir torra och får antydan till förhårdnader väldigt snabbt. Det beror nog på spånet. Jag har börjat med att smörja in tassarna varje kväll så får vi se om det gör någon skillnad.

Vi har tre slovenska jägargubbar på besök som kom hem mitt i marsvinspedikyren. De tror nog att jag har minst en skruv lös är jag rädd! ;-)

Efter allt kindpussande och alla artighetsfraser så gick gubbarna och la sig. De har kört i cirka tjugo timmar för att komma hit så de var rätt så slitna. När jag kom in i köket igen så var både Dumle och Kola uppe på hyllan och höll på att undersöka ett par handdukar som ligger utanför buren med tänderna. De såg inte så lite skyldiga ut när de blev påkomna.

Allt som är nytt är roligt! Uppe på hyllan håller de på och skuttar och knycker och leker herren på täppan. Det går inte att hålla leendet borta från ansiktet när man sitter och tittar på dem! Efter en lite stund så blev stackars Dumle lite övermodig. Han måste ha sett Kola hoppa upp från burbotten och tänkt "Kan han så kan jag!", men språnget blev lite för klent så han gled in under hyllan och dunsade ner på rygg i stället för att komma upp. Det är inte lätt när man är tung i gumpen och lite försiktig. Han såg allt lite generad ut och dunsen och det plötsliga höprasslet höll på att skrämma slag på Kola.

Nej, jag skall upp och jobba tidigt i morgon med. Dags att börja göra sig iordning för kvällen.

God natt!

Idag ägnade jag hela förmiddagen åt att städa här hemma. Av någon underlig anledning så har jag förträngt denna bit för att i stället mysa, gosa, pilla och titta på marsvins-TV. Jag lyckades tyvärr skrämma killarna när jag dammsög så de sprang runt i buren och krockade hej vilt med både det ena och det andra :-(

Sedan när A kom hem från skolan med kompisen E så satte de sig i soffan med varsitt marsvin och varsin gurkbit. "Mamma, Dumle har blod på näsan!", säger hon. Den stackars lilla älsklingen hade fått lite näsblod. Han verkade OK för övrigt, men jag har tänkt på honom både en och två gånger på jobbet i kväll.

När jag kom hem klockan 22:30 så fick jag ett välkomnande som hette duga! Kola han rusade till matskålshörnan och tjöt och oinkade som bara den!  Dumle var också med och kikade, men han är inte så verbal mot oss människor ännu. Jag blev jätteglad!!! :-D

Dumle verkar som vanligt och det syns inget på nosen nu längre. Hoppas att han inte har ont.

Jag plockade bort gammalt hö och alla pluttar och det kissiga spånet. Jag brukar putta det spån jag lämnar kvar i buren mot toahörnan, sen bäddar jag med nytt i huset där de skall sova. Efter det la jag i ett stort fång hö till nattamat och la mig på mage och tittade på dem.

Dumle intog raskt sin favoritplats mitt i höfånget och avslöjade sig endast med tuggljuden. Det är tryggt och skönt där inne verkar han tycka. Efter en liten stund blev det tyst och stilla. Kola han la sig i utkanten av höet och tuggade lite. Sen gick han in i huset, la sig och tog några pluttar till kvällsmat, och medans han ännu tuggade på dem så la han ner huvudet platt på spånet och så började ögonen trilla igen.

Man blir så lugn i hela kroppen av att titta på dem och jag tar det som en jättekomplimang att Kola känner sig trygg nog att somna när jag praktiskt taget ligger med huvudet inne i buren.

Nu skall jag också gå och lägga mig. Jag jobbar 7 till 19 både i morgon och på söndag, så alla timmar sömn som går att få behövs.

God natt!